Lite om PFLP och Palestina på måndgasmorgonen!

22 03 2010

Först så vill jag länka till en intressant artikel i ETC där man pratar om RUT-avdraget och menar att det visst är till för det rika. Läs gärna den HÄR

Idag hade jag kunnat skriva om avtalsrörelsen och hur viktigt det är att facket visar cohones (stavning?) eller om Obamas sjuvårdsreform och hur dålig den faktist är mot hur det hade kunnat vara.

Nej det jag vill skriva om idag är Palestina.

*****

Det känns som att det finns en mättnad hos människor i västvärlden idag. ”Vi” är trötta på att höra om hur Israel bombar och torterar folk, eller om hur självmordsbombare exploderar. Det finns ingen som egentligen tror på fredsavtal mellan de båda folken längre, ingen som orkar gå på ytterligare en demonstration för frihet, rättvisa och ett enat Palestina.

Men det är denna mättnad, denna avskrämande mekanismen som är farlig, extremt farlig. För jag kan tänka mig att det är så folk kände när Hitler dödade Zigenare och judar, eller när Pinochet torterade och mördade folk i Chile. Det är när vi slutar att bry oss på riktigt som mänskligheten visar hur hemska vi faktist kan vara.

I Israel bygger man fler bosättningar och man försöker att ringa in al-Qud med betongfort och betongmurar (al-Qud är det arabiska namnet på jerusalem). Man kastar ut palestinska familjer från sina egna hem och låter judiska familjer ta deras plats. Västvärlden viftar på fingret och säger ajabaja, varvid Israel nickar och säger att dom ska bättra sig. Sedan säljer vi vapen och ammunition som används för att skjuta på och hålla palestinier utanför murarna.

Mitt i det palestinska kaoset av militanta islamiska partier och beväpnade gerillor till moderata västbackade partier finns ett parti som faktist står på Palestinas sida, som faktiskt vägrar acceptera det Israeliska oket eller det amerikanska. PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse på svenska) är marxist-leninister och är sekulära. Många äldre kanske känner igen namnet och det är för att organisationen blev världskänd (eller ökänd) efter ett par dramatiska flygkapningar i slutet av 1960-talet. PFLP är terrorstämplat av EU och USA, men FN säger att dom inte är terrorister.

PFLP har en figur som skulle kunna vara svaret på arabvärldens Che Guevara, men det som gör personen speciell är att personen är en kvinna!

Leila Khaled var med och kapade flygplan och hennes bild blev känd över hela världen. Nu är hon politiker i PFLP och sitter med i centralkommittén.  Och är då PFLP en litet parti som ingen egentligen bryr sig om? Nej det är vad man vill få partiet att framstå som, ett litet sekteristiskt kommunistiskt parti. Men kom då ihåg att den 15:e december (2009) så samlade man 50 000 människor i en demonstration som med röda fanor vajande visade sitt missnöje. Man har en folklig förankring, men man står emot det enorma förtryck som väst finansierar.

Längs med spillrorna på Gaza remsan finns palestinier som längtar och hoppas, som vill leva i fred och frihet. Men precis som Leila Khaled säger, så kommer det att krävas en väpnad kamp. EU och USA´s totala misslyckande med att medla fram en fred ger hennes påstående stöd. Efter varje fredsavtal expanderas Israels gränser, nya bosättningar byggs och betongmuren förstärks.

Men jag vill understryka att en avsky mot STATEN Israel inte är det samma som avsky mot folket judarna. Det är extremt viktigt att ha med sig, alltid. För ett hat mot ett helt folk är racism och det är så långt bort från vad jag försöker förmedla man kan komma. Tvärtom så har jag enorm respekt för de judar som inifrån Israel försöker förändra. Det är nästan så att deras kamp är svårare än PFLPs. Ett exempel är ”Anarkister mot Muren”. Ungdomar som försöker skapa debatt och motstånd (judiska ungdomar) genom demonstrationer och att säga emot alla krigshetsade larm.

Det finns alltid hopp, det finns alltid människor som försöker. Men det kommer alltid finnas de som vill att ”vi” ska känna mättnad, att vi ska förlora oss i vardagens lunk. Vi ska fokusera på vårt eget liv, individen är det viktigaste. Och för individen i Sverige är det förmodligen väldigt svårt att orka bry sig om vad som händer i Palestina eller Grekland.

Det finns saker i livet som måste vara viktigare än festen på helgen, som är viktigare än att se till sig själv. För om vi fortsätter att fokusera enbart på oss själva så kommer mänskligheten att ha förlorat. För är det inte då vår största styrka, att vi tillsammans faktiskt KAN förändra vår omgivning?

Godmorgon!