Högers fanatiska vilja att kriminalisera Kommunismen

14 08 2012

Efter inrådan från en… bekant (vet inte vad jag ska kalla det så bekant får det bli) så börjar jag skriva igen. 

Nåväl, det som fick mig att tippa över gränsen (till att skriva, inte något annat haha) var att jag läste en ex klasskamrats blogg. Jag gjorde lite efterforskningar angående min c-uppsats och chockerad såg jag att hans blogginlägg hamnade på första sidan på mig sökning. Motvilligt och med vetskapen att jag skulle bli irriterad så klickade jag på länken. Det var något nonsens men jag gjorde en sökning på ”kommunism” då jag vet att personen är en inbiten antikommunist. 

I inlägget kan man läsa om hur viktigt det är med att upplysa om kommunismens brott i skolan. Detta mantra har man hört från högerkanten länge och precis som jag anat så blir jag irriterad. 

I Sverige så får man idag läsa om Nazismens brott mot mänskligheten, många skolor åker till koncentrationsläger i Polen och andra länder. Problemet är att Nazismen i sig är inte den ideologiska fiende som kommunismen representerar. Steget som kommer efter att föreläsa och diskutera kommunismens brott blir precis det som skedde med Nazismen, att den kriminaliseras. I högerkretsar vill man i hemlighet jämställa hammaren och skäran med hakkorset. 

Jag har inget emot en öppen (med betoning på öppen) analys av historien. Brott mot mänskligheten bör synas och bör diskuteras! Men frågan är varför är det just kommunismen som skall kritiseras och kriminaliseras? Fascismens brott mot mänskligheten verkar komma undan utan att någon höjer rösten för att brotten mot mänskligheten i Fascismens namn skall ingå i läroplanen. Det var trots allt inte länge sedan Pinochet begick brott i Chile eller än senare, på 90-talet, i föredetta Jugoslavien då fascistiska miliser skövlade liv utan pardon. 

Varför skall vi inte begrunda den ”borgerliga demokratins” brott mot mänskligheten? Vem bombade Hiroshima ? Vem använder vit fosfor och utarmart uran mot civilbefolkningen i Mellanöstern? För att inte tala om kolonialismen? 

Varför skall vi begränsa oss till politiska ideologier när det gäller brott mot mänskligheten? Varför tar vi inte upp religioners förtryck mot istort sett allt och alla genom historien? Det totala kvinnoförtryck som är väldigt genomgående i de flesta större patriarkala religioner (och samhällen), våldtäkt och krig, tortyr och mord som är genomgående i vår historia. När vi läser religion i skolan så handlar det mest om den ideologiska ståndpunkten och den historiska uppkomsten av religionerna, alldeles för lite om deras alla brott mot mänskligheten. 

Så istället för att rikta in sig på kommunismen, skapa istället ett ämne som heter ”Brott mot mänskligheten” där inte bara en synvinkel (borgerlig) får komma till tals, utan alla. Helt utan förbehåll och personliga inställningar och synvinklar. 

Jag vågar låta lampan riktas mot kommunismen och dess brott mot mänskligheten, för jag förnekar inte att brott begåtts i dess namn! 

Frågan är, varför vill inte dessa ”frihets älskande” liberaler prata om det som bara brott mot mänskligheten ? Att de konservativa inte vågar det förstår jag, det gör inte KD och annat skräp gott att deras antikfolkliga och genuint antidemokratiska åsikter kommer fram i ljuset.

 

Nåväl, tillbaka till jobbet!

Annonser




Valstugor, kommunism och finurliga personer

15 09 2010

Ledsen att det uppdateras så dåligt, hektiskt med jobb, skola och valarbete.

Nåväl. Idag stod jag åter på Möllan vid valstugan. Det kommer fram en man i 35-40 års åldern och tittar på vår flagga. Emma erbjuder honom en affisch och han tittar chockat på henne och skakar på huvudet.

-”Kommunism?! Är ni verkligen kommunister?”

– ”Ja det är vi” Svarar jag lugnt.

– ”Vet ni att ni är mindre värda än andra människor? Vet ni det? Jag rankar er snäppet över Nazister.”

-”Oj, okej varför känner du så?” Frågar jag nyfiket

-” Vet du, ni är fan fascister.”

-” Nae, vi är kommunister?” Säger jag och ler glatt.

-” Ni är värre än fascister, sånna som er borde bara få ett skott i pannan!” Det hamnar lite spott på hans fina kavaj, och han visar med händer och fingrar hur han trycker av… mot sin egen skalle.

-” Men är det inte du som är fascist då? Som vill sätta ett skott i pannan på människor som inte tycker som du? Och var det inte du som kallade oss mindre värda människor?” Frågar jag lugnt och leende medans Emma och Clair backat en bra bit bort.

Mannen som är välklädd i någonslags rutig kavaj och finbyxor med blondt hår i en ”hitler frisyr” (ni vet med lite sne bena och flottigt), samlar till en ordentlig spottloska som han med händerna utsträckta skickar ljudligt mot marken. Han snubblar lite lätt när han vänder sig om och går med huvudet i skyn mot övergångsstället.

Själv blir jag lite eggad när det kommer fram finurliga personer som han. Jag skulle förstå om han ville diskutera Gulag, eller tyckte att det var lite skrämmande att man sjunger om den store ledaren i skolan I Nordkorea. Jag tror inte han var hög eller full, utan verkade mer rasande. Sedan jämför han Kommunister med fascister, när han själv visar tydliga fascistiska sympatier? Jag kanske är lite sjuk, men människor som har starka åsikter tycker jag om! Speciellt sådana som inte kan backa upp sina ”argument” eller påståenden.

Sedan kom det även en ung kille från Vellinge (En av sveriges blåaste kommuner). Han var intresserad av vad vi ville, framför allt skolpolitiken då han själv gick på gymnasiet. Vi pratade i en tio minuter och han var väldigt nöjd och även förvånad över att vi tyckte nästan likadant om hur skolan skulle fungera. Han sa att när han såg ”Kommunistiska Partiet” så tänkte han på hemska saker som tortyr och död. Men sa även att efter han hade pratat med mig så hade han en annan uppfattning. Han tog en broschyr och skulle titta mer på nätet….

Det samtalet ger mig (och partiet) så genuint mycket mer än om vi hade pengar till en reklamfilm eller annonser i tidningar. För detta är politik, detta är politikens syfte! Att genom ett möte prata om politik och ens egen roll, hur man faktiskt kan påverka.

Det kom även en romsk kvinna och pratade med mig. Hon var besviken på socialdemokratin och hur Sverige behandlade romer. Vi pratade i säkert fyrtio minuter och när hon gick sa hon att hon hade en bild av kommunism och kommunister som jag hade ändrat på . Hon skulle ta med sig sina vänner för att prata en annan dag och kände att Kommunistiska Partiet höll fast vid det hon trodde Socialdemokratin en gång stod för….

När det gäller politik och mötet med människor så är det viktigt att man lägger det på just den personens nivå. Det handlar inte om att klassificera människor utifrån intelligens eller kunskap, utan om förmågan att se människan man möter. Alla är inte politiskt insatta, alla är inte högskoleutbildade och alla förstår inte det politiska som diskurs. Men min övertygelse är att ALLA människor är politiska varelser. En ensamstående mamma med ett par ungar kanske inte förstår skillnaden mellan inkomstskatt och förmögenhetsskat, men hon förstår skillnaden mellan en människa som har 1 miljon och 10 000 och varför den som har mer pengar ska betala mer skatt. (Dåligt exempel kanske men jag är helt slut i huvudet)

Politik är FÖR alla, vi är ALLA politiska varelser. Det gäller bara att hitta rätt ingångspunkt!

Och till alla er förtappade själar (eller borgare om ni nu så vill) God överklassmorgon på er!





Valarbetet, de passionerades verklighet

10 09 2010

Jag har ett sjukt hektistkt schema just nu. Jobb, skola och valarbete samtidigt som man försöker klämma in en bit mat och sömn.

Idag stod jag på Möllevångstorget i valstugan. Jag måste erkänna att jag tycker det är roligt, väldigt roligt. Speciellt om man har någon kul person som sitter/står med en. Emma stod för mycket bra sällskap och vi körde stenhårt på könsrollerna idag. Jag tog hand om kvinnorna och hon om männen. Det fungerade väldigt bra, tyvärr kanske?

Efter ett tag kom Miljöpartiet och smällde upp ett tält, till vänster om oss. Mellan broschyr utdelningarna så stod jag och små pratade med en lite äldre man som jobbade för de gröna. Trevlig och sympatisk men framför allt nästan desillusionerad. Han trodde inte riktigt på en Röd-Grön seger i valet. Vi pratade om Sossarnas feghet och deras stadiga vandrande åt höger. Båda tyckte det var en underlig taktik. Om Sossarna skulle hålla sig mer åt vänster och låta Miljöpartiet stå till höger om dom medans vänsterpartiet samlade upp pop-papporna och fjällräven tjejerna till vänster skulle man ha ett mycket stabilare sammarbete.

Det kommer fram så olika och finurliga människor och vill prata politik. En ung kille som undrade  vad skillnaden mellan Marxister och Marxist-Leninister var. Det blev en mycket givande diskussion och De Gröna såg avundsjukt på. Vi delade ut två-tre gånger så mycket material och hade fler och längre pratstunder med folk. Den mycket söta Miljöpartist tjejen försökte hänga med på våran våg och ge folk som fått en broshyr av oss en av deras egna. Till min förvåning (och glädje) så var det många som tackade nej.

Jag och Emma körde lite analys på människor som gick och vilka som skulle ta en broschyr och vem som inte skulle det. Roligt tidsfördriv och man träffade faktiskt rätt oftast.

Politik är väldigt roligt ibland, det är synd att folk bara är engagerade (om ens det iof) under valtider. Val var fjärde år och plötsligt bryr sig politiker om det ena och det andra. Och folk lyssnar och går på det ena och det andra.

Men varför inte engagera sig politiskt, prata politik och arbeta för något du tror är viktigt eller rätt varje dag… Det är tungt ibland, men ofta väldigt givande!

Nu måste jag sova så jag orkar med pass tre av fyra på raken!

Mer Socialism åt folket och mindre fjäsk för överklassen!





Kokain och Kuba

9 08 2010

Åter i Malmö efter semester och jobb.

Under semestern i Turkiet så hade jag med mig en bok, Lasse Wierup och Erik De la Regueras ”Kokain – Drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”.

Dramatisk titel, men boken gör skäl för sitt dramatiska namn, jag lovar.

En specifik passage intresserade mig lite mer än resten och det är den delen jag tänker ta upp idag.

Faktan är från kapitel fem (sid 124) i boken.

—-

Kuba är fattigt, men om man frågar de äldre i Guantanamo om revolutionen 1959 så innebar det en drastisk förändring till det bättre för dem.

-”Vi är fortfarande fattiga, men jämfört med hur det var förut har vi i allafall fått leva i ett rättvist samhälle”. Säger Maria Gonzalez.

Med USAs Guantanamo bas i sikte fortsätter Maria Gonzalez prata

-”När jag var barn på 50-talet brukade amerikanerna komma in till stan varje helg för att dricka och göra av med sina dollar. Då var fatttigdomen och analfabetismen utbredd och folk fick sina löner i checkar som de var tvungna att spendara i sina patroners affärer. Många unga flickor tvingades prostituera sig i desperation.”

I många år låg Kubas svar på Amsterdams ”Red light district” i Guantanamo, trots att staden bara har 200 000 invånare. ”Zonen” som området kallades, var en sträcka kvarter där hundratals unga fattiga kvinnor bjöd ut sina kroppar till de amerikanska marinerna, ofta för bara ett par dollar per samlag. Polisen lade sig inte i, det mesta var tillåtet.

Under den här tiden odlades marijuana i flera provinser på Kuba och även heroin var lätt att få tag på. Men det var en annan och mer exklusiv drog som på allvar började få fäste på ön, trots att den nästan helt fallit i glömska i resten av världen. Eliten i Guantanamo och resten av Kuba fick kokain som sin favorit drog. Kokainet fungerade som statusmarkör. Och någon större risk att åka fast för dessa partydjur i överklassen fanns inte. Rättsystemet på Kuba var sedan länge känt för att vara förlåtande mot dem som hade tillräckligt med pengar.

Kokainet blev på 1950-talet en del av ett större underhållningskoncept på ön, med mambo, kasinon, kvinnor och vita stränder som lockade tusentals amerikanska turister varje år. Bland finansiärerna bakom denna turistboom fanns en rad företrädare för den amerikanska maffian. De mest framträdande var George ”lucky” Luciano och hans vän Meyer Lansky som kallades ”maffians revisor” på grund av sin talang för att tvätta pengar.

På direkt inbjudan av diktatorn Fulgencio Batista hade Meyer Lansky några år tidigare börjat investera i lyxhotell, nattklubbar och kasinon på Kuba. Batista hade fått smak för att göra affärer med maffian redan under sin första regeringsperiod på 40-talet, och när han nu var tillbaka vid makten lovade han sina utländska investerare i turistbranschen att ingen kontroll av deras förflutna skulle göras.

I en klassisk scnen i filmen ”Gudfadern II” försöker den judiske maffia-bossen Hyman Roth, vars karaktär är byggd på Meyer Lansky, förklara fördelarna med att investera på Kuba för sina allierade i den italiensk-amerikanska maffian:

Här är vi skyddade och kan göra vinster utan […] att behöva oroa oss för det förbannade justitiedepartementet, med FBI på 20 mils avstånd och i partnerskap med en vänligt sinnad regering.

Lansky var djupt involverad i heroin smuggling och Kuba var en av de viktigaste transitplatserna för att få in det i USA. Men heroin sågs som en dyr och ointressant drog för överklassen, detta ledde till kokainets framfart.  Vid slutet av 50-talet hade Kuba blivit centrum för en ny global kokain industri. Handeln sköttes av kubaner och andra latinamerikaner som upprättade hemliga laboratorier på ön och förvandlade den importerade, sydamerikanska kokapastan till kokain. Kokainet flödade fritt och maffian, karteller och Batista stoppade miljoner och åter miljoner i fickorna.

Under 1950-talets sista år ökade frustrationen märkbart inom amerikansk polis över situationen på Kuba. Korruptionen i statsapparaten var mer regel än undantag under Batistas styre. Hans kurirer hämtade varje kväll ut 10% av vinsten från samtliga kasinono, inklusive de som ägdes av maffian. En inofficiell skatt som hamnade i hans egen ficka. Diktatorns sekreterare uppskattade 1958 att Batistas personliga förmögenhet var omkring 300 miljarder dollar, som var utspridda på konton i diverse länder. Efter revolutionen Sa Castroregimen att Batista DESSUTOM stulit 424 miljoner dollar ur guld- och valutareserven innan flytt landet.

Den akademiska termen för Kuba under Batista skulle med all säkerhet vara en så kallad ”havererad stat” om inte en ”narkostat”.

I bergen fanns Castro och lovade att kasta ut maffian och stänga alla kasinon. Folkets missnöje med regimen delades av istort sett hela befolkningen.

Meyer Lansky lämnade Havanna och Kuba den 7 januari, dagen innan Fidel Castro och revolutionen kom. Men med sig hade han och maffian en drog som skulle göra revolution för brottsyndikat världen över.

När Revolutionen befästes så var inte alla glada. Den övre medelklassen och överklassen var inte glada över att deras levebröd socialiserades och att deras maffia fasoner inte accepterades. De flydde till Miami och där organiserades man i lilla Havanna i maffia syndikat. De smidde planer för att återvända till Kuba, och hur finansierades man? Dels genom CIA och den amerikanska staten, men även genom kokain smuggling….


—-

En liten del, en intressant del. Läs boken!

På återseende 😉





En av världens mest eftersökta terrorister fångad!

23 07 2010

Va?! Är Usama Bin Laden fångad?!

Nej det handlar inte om Usama, eller någon arabisk/asiatisk muslimsk terrorist, chockerande eller hur?

Det handlar om Fancisco Chavez Abarca. Torsdagen den 1:a juli greps han med falskt pass när han försökte ta sig in i Venezuela. Hans mål var att organisera en terrorkampanj inför det Venezuelanska parlamenets valet den 26 september i år. Abarca tänker de flesta nu och går igenom kvällspressens skräckrubriker samtidigt som man kommer på att det inte stått ett ord om detta i svensk eller västs media. Abarca är Luis Possada Carriles högra hand. Och Carriles är mannen som sprängde ett kubanskt civil plan 1976 som dödade 73 människor.

Precis som Carriles så är Abarca från Maffians Miami i USA. Abarca är den man som lejde och tränade de som genomförde en bombkampanj mot turistmål 1997. De åtta bomberna orsakade enorma skador och dödade flera människor. När René Cruz Leon fångades efter bombningarna erkände han att det var Francisco Chavez Abarca som hyrt och tränat honom.

Den häktade terroristen överfördes den 8:e juli till Kuba för att ställas inför rätta. Venezuela kände att detta var det rätta att göra då det är mot Kuba han begått sina allvarligaste brott samtidigt som det minskar risken för att CIA ska försöka frita terroristen.

Venezuelas inrikesminister, Tarek Azami sade vid en presskonferens att han före transporten till Kuba erkänt att han kommit till Venezuela för att initiera ”en fas av attentat för att provocera fram våldsdåd mot den kommande valprocessen”.

USA för en aktiv destabliliseringspolitik inför valet i Venezuela, där socialisten Hugo Chavez är president. Man för ett ekonomiskt krig mot landet genom att attackera valutan, bland annat genom falskmynteri, vilket har drivit upp inflationen ca 30%. Det avslöjas även gång på gång hur stora företag köper upp mat och gömmer undan för att pressa upp priserna på basvaror. USAID i sydamerika fick ökade anslag med 9 % under Obamas första regeringsår och lägg sedan till att Colombia förnyat kontrakten med amerikanska militärbaser på gränsen till Venezuela…

Men ett stort hinder i demokratiprocessen är stoppat i och med Abarcas tillfångatagande… Frågan är varför det inte finns något, någonstans, i media? Är det inte intressant med terrorister som INTE är muslimer?

trevlig helg !





Obama nöjer sig inte med krig i Mellanöstern

21 05 2010

Tillbaka efter den stressigaste tiden på detta året!

Obama övertog ett otacksamt krig när han tillträdde som president för de förenta staterna. Överallt i världen ropade folk ”Yes We Can” och nu skulle det äntligen bli en bra president i USA.

Obama fick Nobels fredspris och tackade genom att trappa upp kriget i Afghanistan. Nu har man även chansen att ge sig på en av tre av USA:s mest hatade motståndare, Nordkorea.

”Vår armé och folk kommer snabbt att agera mot alla sanktioner eller krigshandlingar med hårda motreaktioner eller ett fullständigt krig”, sa en teveuppläsare i den statliga televisionen. Senare på kvällen manade Kina de båda länderna till ”återhållsamhet”. Samtidigt deklarerade USA, som har 28.000 man stationerade i Sydkorea, att man var berett att hjälpa Sydkorea om landet skulle komma att utsättas för någon form av aggression.

Nordkorea reagerar på Sydkoreas anklagelser och hot om sanktioner, och reagerar med kraft. Trots att Sydkorea redan på onsdagen antydde att man ämnade ta frågan om sänkningen till FN:s säkerhetsråd kom den inte upp under torsdagens möte uppger FN-källor för Reuters.

Nordkoreas Nationella försvarskommission, sa också på torsdagen att man kommer att skicka en egen undersökningsgrupp till Sydkorea för att vederlägga de sydkoreanska resultaten. Försvarskommissionen anklagar också de experter, från bland annat Sverige, som deltagit i analysen av delarna från den påstådda nordkoreanska torpeden för att förstöra kontakterna mellan Nordkorea och Sydkorea, skriver tidningen Joong Ang Daily i Sydkorea.

Nordkorea är en nagel i ögat på hela västvärlden, men framför allt på USA. Inte bara för att det är ett kommunistiskt land, utan för att man misslyckades med sitt invasions krig förra gången det begav sig. Precis som på Kuba och Vietnam (alla kommunistiska stater förövrigt). Sedan Kuba kastade ut amerikanarna ur grisbukten och Ho Chi Minh gjort detsamma med dom i Vietnam har de efterkommande presidenterna i amerikas förenta stater hoppats vara den som lyckats bryta ner någon av de tre. Amerika hjälper till att bygga upp Colombia inför vad många tror är ett stundande krig mellan USA lydstaten Colombia och socialistiska Venezuela och skulle man även lyckas manövrera ut Nordkorea kommer Obama hyllas för alltid.

Sydkorea har en USA understödd militär med högteknologiska vapen och med 28.000 man stationerade i Sydkorea och med Stilla havs flottan nära till hands så kan detta bli Obamas chans.

Och efter ett eventuellt krig kommer det att talas om att man räddat folket från en diktator, att man ger dom demokrati och tillgång till det mest gudomliga av allt…. Marknadens omsorgsfulla omfamning.

Blir 2010 året då USA invaderar ytterligare två länder?





Lite om PFLP och Palestina på måndgasmorgonen!

22 03 2010

Först så vill jag länka till en intressant artikel i ETC där man pratar om RUT-avdraget och menar att det visst är till för det rika. Läs gärna den HÄR

Idag hade jag kunnat skriva om avtalsrörelsen och hur viktigt det är att facket visar cohones (stavning?) eller om Obamas sjuvårdsreform och hur dålig den faktist är mot hur det hade kunnat vara.

Nej det jag vill skriva om idag är Palestina.

*****

Det känns som att det finns en mättnad hos människor i västvärlden idag. ”Vi” är trötta på att höra om hur Israel bombar och torterar folk, eller om hur självmordsbombare exploderar. Det finns ingen som egentligen tror på fredsavtal mellan de båda folken längre, ingen som orkar gå på ytterligare en demonstration för frihet, rättvisa och ett enat Palestina.

Men det är denna mättnad, denna avskrämande mekanismen som är farlig, extremt farlig. För jag kan tänka mig att det är så folk kände när Hitler dödade Zigenare och judar, eller när Pinochet torterade och mördade folk i Chile. Det är när vi slutar att bry oss på riktigt som mänskligheten visar hur hemska vi faktist kan vara.

I Israel bygger man fler bosättningar och man försöker att ringa in al-Qud med betongfort och betongmurar (al-Qud är det arabiska namnet på jerusalem). Man kastar ut palestinska familjer från sina egna hem och låter judiska familjer ta deras plats. Västvärlden viftar på fingret och säger ajabaja, varvid Israel nickar och säger att dom ska bättra sig. Sedan säljer vi vapen och ammunition som används för att skjuta på och hålla palestinier utanför murarna.

Mitt i det palestinska kaoset av militanta islamiska partier och beväpnade gerillor till moderata västbackade partier finns ett parti som faktist står på Palestinas sida, som faktiskt vägrar acceptera det Israeliska oket eller det amerikanska. PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse på svenska) är marxist-leninister och är sekulära. Många äldre kanske känner igen namnet och det är för att organisationen blev världskänd (eller ökänd) efter ett par dramatiska flygkapningar i slutet av 1960-talet. PFLP är terrorstämplat av EU och USA, men FN säger att dom inte är terrorister.

PFLP har en figur som skulle kunna vara svaret på arabvärldens Che Guevara, men det som gör personen speciell är att personen är en kvinna!

Leila Khaled var med och kapade flygplan och hennes bild blev känd över hela världen. Nu är hon politiker i PFLP och sitter med i centralkommittén.  Och är då PFLP en litet parti som ingen egentligen bryr sig om? Nej det är vad man vill få partiet att framstå som, ett litet sekteristiskt kommunistiskt parti. Men kom då ihåg att den 15:e december (2009) så samlade man 50 000 människor i en demonstration som med röda fanor vajande visade sitt missnöje. Man har en folklig förankring, men man står emot det enorma förtryck som väst finansierar.

Längs med spillrorna på Gaza remsan finns palestinier som längtar och hoppas, som vill leva i fred och frihet. Men precis som Leila Khaled säger, så kommer det att krävas en väpnad kamp. EU och USA´s totala misslyckande med att medla fram en fred ger hennes påstående stöd. Efter varje fredsavtal expanderas Israels gränser, nya bosättningar byggs och betongmuren förstärks.

Men jag vill understryka att en avsky mot STATEN Israel inte är det samma som avsky mot folket judarna. Det är extremt viktigt att ha med sig, alltid. För ett hat mot ett helt folk är racism och det är så långt bort från vad jag försöker förmedla man kan komma. Tvärtom så har jag enorm respekt för de judar som inifrån Israel försöker förändra. Det är nästan så att deras kamp är svårare än PFLPs. Ett exempel är ”Anarkister mot Muren”. Ungdomar som försöker skapa debatt och motstånd (judiska ungdomar) genom demonstrationer och att säga emot alla krigshetsade larm.

Det finns alltid hopp, det finns alltid människor som försöker. Men det kommer alltid finnas de som vill att ”vi” ska känna mättnad, att vi ska förlora oss i vardagens lunk. Vi ska fokusera på vårt eget liv, individen är det viktigaste. Och för individen i Sverige är det förmodligen väldigt svårt att orka bry sig om vad som händer i Palestina eller Grekland.

Det finns saker i livet som måste vara viktigare än festen på helgen, som är viktigare än att se till sig själv. För om vi fortsätter att fokusera enbart på oss själva så kommer mänskligheten att ha förlorat. För är det inte då vår största styrka, att vi tillsammans faktiskt KAN förändra vår omgivning?

Godmorgon!