Socialdemokratins svek

4 01 2011

När du slår in http://www.sap.se på nätet så kopplas du automatiskt till http://www.socialdemokraterna.se.Men vart tog det Socialdemokratiska Arbetar Partiet vägen?

 
Efter att Mona Sahlin misslyckats med att vara bättre Moderater än Moderaterna så kan man ser hur Svenskt Näringsliv gottar sig åt att ha spelat på två hästar, och vunnit.PR-Byrån Prime anlitades av Svenskt Näringsliv för att köpa tio aktiva Socialdemokrater, priset var futtiga 4 miljoner kronor.

 

Uppdraget formulerades i ett dokument rubricerat “Angreppssätt socialdemokratin” och är daterat till den 19 juni 2010. Tanken var att man under valrörelsen och inte minst efter den skulle de köpta sossarna agitera för en mer tillväxtvänlig politik inom partiet.Framförallt skulle man säga ja till kärnkraft, RUT-avdrag och den så kallade valfriheten i välfärden och nej till hemska socialistiska skatter som fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.
Efter de röd-grönas totalfiasko i valet så satsades all kraft på eftervals debatten. De köpta agenterna började direkt prata i näringslivets termer och detta följdes snabbt av seminarier och möten runt om i landet.

 
På valnatten satt en av de viktigaste köpta agenterna i tv på SVT:s valvaka, presenterad som socialdemokratisk debattör och INTE som avlönad näringslivskonsult. Mannen är förre SSU-ordföranden Niklas Nordström. Nordström förklarade att Socialdemokratin måste göra upp med ett antal hygien frågor, kärnkraft, RUT, valfriheten i välfärden, fastighetsskatt och förmögenhetsskatten.
I en debattartikel den 19/12 2010 så skriver Nordström att “Mina åsikter är inte till salu” och att “Jag skäms inte för att jag vill stärka kontakterna mellan näringslivet och socialdemokratiska företrädare”.

 
Är detta vad SAP har utvecklats till? För det är inte bara Nordström och några “konsulter” som efter valet sade samma sak, det sades av Mona Sahlin, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och resten av den socialdemokratiska nomenklaturan.
På hemsidan kan man läsa om hur man genom att organisera arbetarklassen på ofattbart kort tid skapade en av världens bästa välfärdsstater.  1917 bröt sig vänsterfalangen ut och blev vänsterpartiet.  Olof Palme konstaterade att han var socialist och sjöng internationalen på första maj. Hela SAP:s historia är bygd på arbetarklassen.

 
Men till vilka riktar man sin politik nu? För vilken del av samhället är Socialdemokraternas målområde? Svenskt Näringsliv och Socialdemokratin har länge stått på varsin sida, men de senaste decennierna har det förändrats radikalt.

 
Medans socialdemokrater kan köpas av Svenskt Näringsliv utan att känna att det blir en intressekonflikt så vill jag inte ha ett demokratiskt system där man kan köpa folk i nyckelpositioner. Att man sviker de som har det sämst i landet är något som känns självklart för ett allt mer socialliberalt parti. Men att den svenska politiken var till salu? Där måste gränsen gå!

 
Jag föreslår därför att Socialdemokratiska Arbetar Partiet tvingas stryka Arbetar Partiet. När de år efter år allt glesare första maj tågen som sossarna anordnar, som tack vare en stor bandorkester faktiskt hörs, skamset sjunger internationalen tysta som möss är det ett hån mot den del av Sverige som faktiskt fortfarande ser sig som arbetarklass utan att skämmas. Mot den del av världen där internationalen fortfarande betyder något, där arbetare världen över förföljs och jagas.

Annonser




Snart Jul, känner ni stressen?

22 12 2010

Det är hektiska tider i Sverige, och världen.

Nu skall Jesus firas och tomten komma med presenter till alla snälla barnen ( ta ett steg tillbaka och tänk efter, hur sjukt är det att bara vissa barn får paket… egentligen?).

Min egen syster stressar för att hinna köpa paket fram och tillbaka. På nyhterna och i tidningar kan man läsa om hur mycket julhandeln förväntas generera. Vi mäter denna tid av ”lycka och samhörighet” i pengar, inte i lycka.

Men det är väl tur det, för faktum är att många, väldigt många, känner inte lycka under julen.

Jag har haft en konstant dialog med både mig själv och andra angående denna högtid. Jag har inget emot att familjen umgås, jag tvärtom uppmuntrar till det! Vi i Sverige har inte alls samma nära familjära samhörighet som andra kulturer och länder har.

Det jag motsätter mig är behovet av materiellt utbyte för att bevisa sin kärlek!

Jag skall vara den första att erkänna att jag köper julklappar, jag deltar lika mycket jag i denna vidriga karusell. Att inte ge mina systerbarn paket skulle inte hända. Hur förklarar man för en 3-13 åring att morbror är socialist och tycker att vi ska äta mat och umgås istället. När alla andra barn på dagis och lekis och i skolklassen kommer tillbaka från lovet med det nya X-box spelet eller ett fränt modell plan?

Precis som resten av problemen så handlar det om kollektivism. Problem är till för att lösas, och det måste ske kollektivt!

Det hela är komplicerat för jag är inte alls emot tanken att utbyta gåvor, tvärtom! Det är här det blir knepigt och man blandar in moral och etik.

Vi är alla drivna av någon slags moralisk medvetenhet och tanke på vad som är rätt och fel. Men är vi själva medvetna? Är vi medvetna om att leksaken är tillverkad av ett barn? Att klänningen är sydd av en kvinna i bangladesh som knappt får någon lön? Att varor transporteras över halva jordklotet? Att profiten på julklapparna investeras i uranbrytning och regnskogskövling?

Nej, det är omöjligt att ha koll på allt!

Har då predikaren något svar? Nej inget enhetligt svar men jag har tipps!

Imorgon skall jag göra presenter till min mor och farmor, farfar osv. Jag tänkte göra min egna senap (det är sjukt dyrt att göra senap förövrigt!) och lite julgodis och stoppa det i en fin burk och ge bort.

Ett tipps skulle vara att innan man tittar på Kar-Bertil Jonsson så gör man hela familjen lite julgodis eller stickar osv. Istället för att proppa i sig skinka och snaps.

Vilket leder till en annan viktig del, alkoholen.

Vi älskar alkohol i Sverige, shit man! JAG älskar alkohol! Men under julafton eller när man/ni/vi vistas bland barn och ungdomar, låt bli spriten? Det ger inget positivt för barnen, inget alls. Visst mamma blir glad innan det slår över i fylla…. Men vad sänder man som förälder/vän/familj för signaler? Varje år blir BRIS nedringda av barn och ungdomar som mår dåligt. Varje år sker våldtäkter i hemmet på grund av alkohol (Vilket det givetvis gör året runt).

Men om man nu prompt måste äta julskinka,prinskorv, sylta och annat kött. Om man nu måste ha en julsnaps. Om man nu måste spendera pengar (som man kanske inte har, det är tusentals som skuldsätter sig för att kunna köpa julklappar). Så skicka barnen till någon nykter vän eller släkting.

Varför inte ha en alkoholfri, köttfri och så gott det går inköpsfri julafton? Drick julmust och dansa runt granen med barnen innan ni gör julsenap och bakar pepparkakor. Ät närodlat och vegetariskt, för er och planetens häsla. Gör saker tillsammans, fira tillsammans och älska varandra tillsammans.

Sedan på juldagen, så ses vi i Borås. Barnfria, onyktra och lyckliga. Lyckliga för att vi gett vår fulla uppmärksamhet till de som fortfarande tror på tomten (och kanske de som fortfarande tror på Jesus), lyckliga för att man spenderat tid med familjen och fokuserat på saker som inte är materiella. Lyckliga för att familjen är samlad och utan stress över vem som får vad och om alla var nöjda med det ena eller andra och utan oro för att morbror Sergej kanske drack fem öl för mycket…

 

Jag önskar att jag kunde få tillbringa min jul med alla de jag älskar. Vänner och familj och vad nu ingen annan var.

Ni/de som får göra det, kan kollektivt börja göra en förändring. Där man faktiskt sätter familjen före materialismen, där man sätter kärlek före ha-begär.

Men istället för att fortsätta min sömndruckna och bristfälliga analys, så sätter jag stopp.

Kanske hinner dra en mer detaljerad kommentar om varför julen blir så fel imorn….

Jag ska försöka sova så jag orkar upp för att skapa mina presenter. Jag önskar er en så icke kapitalistisk jul det bara går, jag önskar er en jul av Kärlek… För det är det enda som är viktigt!





Valstugor, kommunism och finurliga personer

15 09 2010

Ledsen att det uppdateras så dåligt, hektiskt med jobb, skola och valarbete.

Nåväl. Idag stod jag åter på Möllan vid valstugan. Det kommer fram en man i 35-40 års åldern och tittar på vår flagga. Emma erbjuder honom en affisch och han tittar chockat på henne och skakar på huvudet.

-”Kommunism?! Är ni verkligen kommunister?”

– ”Ja det är vi” Svarar jag lugnt.

– ”Vet ni att ni är mindre värda än andra människor? Vet ni det? Jag rankar er snäppet över Nazister.”

-”Oj, okej varför känner du så?” Frågar jag nyfiket

-” Vet du, ni är fan fascister.”

-” Nae, vi är kommunister?” Säger jag och ler glatt.

-” Ni är värre än fascister, sånna som er borde bara få ett skott i pannan!” Det hamnar lite spott på hans fina kavaj, och han visar med händer och fingrar hur han trycker av… mot sin egen skalle.

-” Men är det inte du som är fascist då? Som vill sätta ett skott i pannan på människor som inte tycker som du? Och var det inte du som kallade oss mindre värda människor?” Frågar jag lugnt och leende medans Emma och Clair backat en bra bit bort.

Mannen som är välklädd i någonslags rutig kavaj och finbyxor med blondt hår i en ”hitler frisyr” (ni vet med lite sne bena och flottigt), samlar till en ordentlig spottloska som han med händerna utsträckta skickar ljudligt mot marken. Han snubblar lite lätt när han vänder sig om och går med huvudet i skyn mot övergångsstället.

Själv blir jag lite eggad när det kommer fram finurliga personer som han. Jag skulle förstå om han ville diskutera Gulag, eller tyckte att det var lite skrämmande att man sjunger om den store ledaren i skolan I Nordkorea. Jag tror inte han var hög eller full, utan verkade mer rasande. Sedan jämför han Kommunister med fascister, när han själv visar tydliga fascistiska sympatier? Jag kanske är lite sjuk, men människor som har starka åsikter tycker jag om! Speciellt sådana som inte kan backa upp sina ”argument” eller påståenden.

Sedan kom det även en ung kille från Vellinge (En av sveriges blåaste kommuner). Han var intresserad av vad vi ville, framför allt skolpolitiken då han själv gick på gymnasiet. Vi pratade i en tio minuter och han var väldigt nöjd och även förvånad över att vi tyckte nästan likadant om hur skolan skulle fungera. Han sa att när han såg ”Kommunistiska Partiet” så tänkte han på hemska saker som tortyr och död. Men sa även att efter han hade pratat med mig så hade han en annan uppfattning. Han tog en broschyr och skulle titta mer på nätet….

Det samtalet ger mig (och partiet) så genuint mycket mer än om vi hade pengar till en reklamfilm eller annonser i tidningar. För detta är politik, detta är politikens syfte! Att genom ett möte prata om politik och ens egen roll, hur man faktiskt kan påverka.

Det kom även en romsk kvinna och pratade med mig. Hon var besviken på socialdemokratin och hur Sverige behandlade romer. Vi pratade i säkert fyrtio minuter och när hon gick sa hon att hon hade en bild av kommunism och kommunister som jag hade ändrat på . Hon skulle ta med sig sina vänner för att prata en annan dag och kände att Kommunistiska Partiet höll fast vid det hon trodde Socialdemokratin en gång stod för….

När det gäller politik och mötet med människor så är det viktigt att man lägger det på just den personens nivå. Det handlar inte om att klassificera människor utifrån intelligens eller kunskap, utan om förmågan att se människan man möter. Alla är inte politiskt insatta, alla är inte högskoleutbildade och alla förstår inte det politiska som diskurs. Men min övertygelse är att ALLA människor är politiska varelser. En ensamstående mamma med ett par ungar kanske inte förstår skillnaden mellan inkomstskatt och förmögenhetsskat, men hon förstår skillnaden mellan en människa som har 1 miljon och 10 000 och varför den som har mer pengar ska betala mer skatt. (Dåligt exempel kanske men jag är helt slut i huvudet)

Politik är FÖR alla, vi är ALLA politiska varelser. Det gäller bara att hitta rätt ingångspunkt!

Och till alla er förtappade själar (eller borgare om ni nu så vill) God överklassmorgon på er!





En av världens mest eftersökta terrorister fångad!

23 07 2010

Va?! Är Usama Bin Laden fångad?!

Nej det handlar inte om Usama, eller någon arabisk/asiatisk muslimsk terrorist, chockerande eller hur?

Det handlar om Fancisco Chavez Abarca. Torsdagen den 1:a juli greps han med falskt pass när han försökte ta sig in i Venezuela. Hans mål var att organisera en terrorkampanj inför det Venezuelanska parlamenets valet den 26 september i år. Abarca tänker de flesta nu och går igenom kvällspressens skräckrubriker samtidigt som man kommer på att det inte stått ett ord om detta i svensk eller västs media. Abarca är Luis Possada Carriles högra hand. Och Carriles är mannen som sprängde ett kubanskt civil plan 1976 som dödade 73 människor.

Precis som Carriles så är Abarca från Maffians Miami i USA. Abarca är den man som lejde och tränade de som genomförde en bombkampanj mot turistmål 1997. De åtta bomberna orsakade enorma skador och dödade flera människor. När René Cruz Leon fångades efter bombningarna erkände han att det var Francisco Chavez Abarca som hyrt och tränat honom.

Den häktade terroristen överfördes den 8:e juli till Kuba för att ställas inför rätta. Venezuela kände att detta var det rätta att göra då det är mot Kuba han begått sina allvarligaste brott samtidigt som det minskar risken för att CIA ska försöka frita terroristen.

Venezuelas inrikesminister, Tarek Azami sade vid en presskonferens att han före transporten till Kuba erkänt att han kommit till Venezuela för att initiera ”en fas av attentat för att provocera fram våldsdåd mot den kommande valprocessen”.

USA för en aktiv destabliliseringspolitik inför valet i Venezuela, där socialisten Hugo Chavez är president. Man för ett ekonomiskt krig mot landet genom att attackera valutan, bland annat genom falskmynteri, vilket har drivit upp inflationen ca 30%. Det avslöjas även gång på gång hur stora företag köper upp mat och gömmer undan för att pressa upp priserna på basvaror. USAID i sydamerika fick ökade anslag med 9 % under Obamas första regeringsår och lägg sedan till att Colombia förnyat kontrakten med amerikanska militärbaser på gränsen till Venezuela…

Men ett stort hinder i demokratiprocessen är stoppat i och med Abarcas tillfångatagande… Frågan är varför det inte finns något, någonstans, i media? Är det inte intressant med terrorister som INTE är muslimer?

trevlig helg !





Vive le France! (ursäkta min franska)

23 03 2010

Det var länge sedan det kom positiva nyheter från Frankrike om man ser till det politiska klimatet.

Men till och med jag är glad över att sossarna vann i söndagens regionsval. Men nu ska man försöka göra det man inte lyckats med under 2000-talet, nämligen att vinna det nationella valen.  Att det var knappt häflten av de röstberättigade som faktiskt röstade är dock oroande.

Hur står det till med den borgerliga demokratin? Sjunkande antal över hela världen visar många saker beroende på hur man väljer att se på det.

Människor kanske är trötta på politik? Bryr sig inte om vem som vinner, för alla är samma grå massa som trängs i mitten? Det är min tanke till den kommande C-uppsatsen att försöka undersöka detta mönster. Om man gav människor alternativet att man skulle få ha allt man har, det enda man inte fick var att rösta var fjärde år, skulle man bry sig? Förmodligen skulle de flesta svara med ryggraden och säga att demokratin är viktig. För de flesta ser demokrati och röstande som samma sak, det har mina samtal kring ämnet iallafall lett mig att tro.

Åter till Frankrike.

I socialismens vagga så har det vart högerpopulister som avlöst varandra med uttalanden och abnorma lagar. Sarkozy som åkte på ett nederlag i söndagens regionsval är väl en blandning av en kristdemokrat och en sverigedemokrat (eller frankrikedemokrat ).  Presidenten som under upproret (eller upploppet som media vill kalla det) så kallade han ungdomarna för slödder (han var inrikesminister vid tillfället), han som vill begränsa invandringen till högutbildade och skärpa straffet för ungdomsbrottslingar.

Det låter som en blandning av Hägglund och vad nu sverigedemokraternas ledare heter, eller hur?

Så det är skönt att det blåser lite vänstervindar i landet, det är något att glädjas över. För om vi kikar runt i Europa så sitter det förutom Sarkozy även en galen tant i Tyskland (jusste kristdemokrat, detta ständiga gissel) och i Holland, Österrike, Schweiz, Danmark och Belgien blåser de nationalistiska och fascistiska, rent av rasisktiska, vindarna starkt. Det gäller flera länder i Europa. Så mitt i detta hav av blåa gubbar och tanter så är det härligt med lite rött, även om det må vara socialdemokrater som knappt är röda utan mer turkosa….

Det kanske inte är i den franska revolutionens anda, men Liberté, égalité, fraternité, är fortfarande bland det vackraste som skrivits! (man behöver bara byta ut fraternité mot syskonskap, men det låter tyvärr inte lika coolt)

PS!!!! idag så gick de statligt anställda ut i strejk! Det är vackert, det är nödvändigt! Sarkozy vill höja pensionsåldern och sänka villkoren för arbetarna!

God natt!





Lite om PFLP och Palestina på måndgasmorgonen!

22 03 2010

Först så vill jag länka till en intressant artikel i ETC där man pratar om RUT-avdraget och menar att det visst är till för det rika. Läs gärna den HÄR

Idag hade jag kunnat skriva om avtalsrörelsen och hur viktigt det är att facket visar cohones (stavning?) eller om Obamas sjuvårdsreform och hur dålig den faktist är mot hur det hade kunnat vara.

Nej det jag vill skriva om idag är Palestina.

*****

Det känns som att det finns en mättnad hos människor i västvärlden idag. ”Vi” är trötta på att höra om hur Israel bombar och torterar folk, eller om hur självmordsbombare exploderar. Det finns ingen som egentligen tror på fredsavtal mellan de båda folken längre, ingen som orkar gå på ytterligare en demonstration för frihet, rättvisa och ett enat Palestina.

Men det är denna mättnad, denna avskrämande mekanismen som är farlig, extremt farlig. För jag kan tänka mig att det är så folk kände när Hitler dödade Zigenare och judar, eller när Pinochet torterade och mördade folk i Chile. Det är när vi slutar att bry oss på riktigt som mänskligheten visar hur hemska vi faktist kan vara.

I Israel bygger man fler bosättningar och man försöker att ringa in al-Qud med betongfort och betongmurar (al-Qud är det arabiska namnet på jerusalem). Man kastar ut palestinska familjer från sina egna hem och låter judiska familjer ta deras plats. Västvärlden viftar på fingret och säger ajabaja, varvid Israel nickar och säger att dom ska bättra sig. Sedan säljer vi vapen och ammunition som används för att skjuta på och hålla palestinier utanför murarna.

Mitt i det palestinska kaoset av militanta islamiska partier och beväpnade gerillor till moderata västbackade partier finns ett parti som faktist står på Palestinas sida, som faktiskt vägrar acceptera det Israeliska oket eller det amerikanska. PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse på svenska) är marxist-leninister och är sekulära. Många äldre kanske känner igen namnet och det är för att organisationen blev världskänd (eller ökänd) efter ett par dramatiska flygkapningar i slutet av 1960-talet. PFLP är terrorstämplat av EU och USA, men FN säger att dom inte är terrorister.

PFLP har en figur som skulle kunna vara svaret på arabvärldens Che Guevara, men det som gör personen speciell är att personen är en kvinna!

Leila Khaled var med och kapade flygplan och hennes bild blev känd över hela världen. Nu är hon politiker i PFLP och sitter med i centralkommittén.  Och är då PFLP en litet parti som ingen egentligen bryr sig om? Nej det är vad man vill få partiet att framstå som, ett litet sekteristiskt kommunistiskt parti. Men kom då ihåg att den 15:e december (2009) så samlade man 50 000 människor i en demonstration som med röda fanor vajande visade sitt missnöje. Man har en folklig förankring, men man står emot det enorma förtryck som väst finansierar.

Längs med spillrorna på Gaza remsan finns palestinier som längtar och hoppas, som vill leva i fred och frihet. Men precis som Leila Khaled säger, så kommer det att krävas en väpnad kamp. EU och USA´s totala misslyckande med att medla fram en fred ger hennes påstående stöd. Efter varje fredsavtal expanderas Israels gränser, nya bosättningar byggs och betongmuren förstärks.

Men jag vill understryka att en avsky mot STATEN Israel inte är det samma som avsky mot folket judarna. Det är extremt viktigt att ha med sig, alltid. För ett hat mot ett helt folk är racism och det är så långt bort från vad jag försöker förmedla man kan komma. Tvärtom så har jag enorm respekt för de judar som inifrån Israel försöker förändra. Det är nästan så att deras kamp är svårare än PFLPs. Ett exempel är ”Anarkister mot Muren”. Ungdomar som försöker skapa debatt och motstånd (judiska ungdomar) genom demonstrationer och att säga emot alla krigshetsade larm.

Det finns alltid hopp, det finns alltid människor som försöker. Men det kommer alltid finnas de som vill att ”vi” ska känna mättnad, att vi ska förlora oss i vardagens lunk. Vi ska fokusera på vårt eget liv, individen är det viktigaste. Och för individen i Sverige är det förmodligen väldigt svårt att orka bry sig om vad som händer i Palestina eller Grekland.

Det finns saker i livet som måste vara viktigare än festen på helgen, som är viktigare än att se till sig själv. För om vi fortsätter att fokusera enbart på oss själva så kommer mänskligheten att ha förlorat. För är det inte då vår största styrka, att vi tillsammans faktiskt KAN förändra vår omgivning?

Godmorgon!





Venezuela och Chavez

15 03 2010

I brist på tid så publicerar jag en bra artikel från Proletären angående Chavez och TV-kanalerna.  Borgarna grät krokodil tårar och pratade om fri press och diktatoriska Chavez… här är en annan bild av situationen.


Från Proletären: 2010-02-03

Förbud mot Chavez-kritisk tv”. Så löd rubriken i Svenska Dagbladet förra veckan. Venezuelas socialistiska regering utmålas som fiende till press- och yttrandefrihet. Fakta om den ”förbjudna” tv-stationen RCTV ger en annan bild.

Mediestriden i Venezuela har pågått under många år. Då och då blossar den upp och blir en internationell nyhet. Striden handlar inte om att regeringen Chávez försöker tystar oppositionella medier eller inskränka yttrandefriheten.

Vad som hänt är följande:
Den 23 januari stoppades tillfälligt sändningarna från sex kabel-tv-stationer. Venezuelas nationella kommission för telekommunikation (Conatel) motiverade åtgärden med att stationerna bryter mot Venezuelas nya medielag, Lagen om socialt ansvar i radio och tv.

Lagen slår fast att medier måste definiera sig som nationella eller internationella. De som har ett utbud där minst 70 procent är producerat i och för Venezuela ska klassas som nationella och därmed underkastas demokratiskt beslutade lagar.

Conatel har efter en granskning funnit att 164 tv-stationer är internationella och 105 venezuelanska, vilket alla utom de nämnda sex kanalerna accepterade.

Ökänd kupp-tv
Den största och mest kända av de sex är Radio Caracas de Venezuela (RCTV). När den nya medielagen antogs lade RCTV till ”International” i sitt namn och hävdade stationen inte längre är venezuelansk.

Conatel ger en annan bild. Enligt myndigheten kan hela 94 procent av RCTV:s sändningar klassas som inhemska. Budskapet från Conatels chef Diosdado Cabello är kort och gott: Registrera RCTV som en nationell kanal, då kan ni börja sända igen.

RCTV vägrar. Stationen och dess ägare, mediekapitalisten  Marcel Granier, är ökända för stödet till högeroppositionen. Därför försöker RCTV frammana bilden av att en diktatorisk regering tystar en fri tv-kanal.

Sanningen är att RCTV är en av de mest demokratifientliga krafterna i Venezuela. Den var en av de viktigaste aktörer i försöket att störta den folkvalda regeringen i april 2002. Stationen sände om och om igen förfalskade filmklipp som visade hur president Chávez anhängare sköt mot oppositionella demonstranter. De medier som gav en annan bild stängdes med våld av kuppmakarna.
Earle Herrare, ledamot i Venezuelas nationalförsamling, säger till Radio Nacional de Venezuela att detta är en strid mot de mediekapitalister och andra ”som tror att de står ovanför staten, regeringen och det venezuelanska samhället… De tror att lagen gäller för alla venezuelaner utom de evigt mäktiga.”

Medielagen
RCTV har under de knappt åtta år som gått sedan den misslyckade kuppen fortsatt i samma stil. Allt från lögner till våldsuppmaningar kablas ut i syfte att underminera regeringen. Ett typiskt exempel är en intervju från 13 januari med Noel Álvarez, ordförande för företagarorganisationen Fedecamaras, också en av ledande krafterna i kuppförsöket. Álvarez förklarade att den politiska situationen i landet kräver en militär lösning, det vill säga en statskupp.

Problemet för RCTV är att stationen inte skulle kunna fortsätta att sända sådant, om den klassas som en nationell station. Hindret är den nya medielagen, skriven utifrån erfarenheterna från kuppförsöket och efterföljande våldsuppmaningar. Förutom kravet att viktiga meddelanden från regeringen måste sändas, innehåller lagen en begränsning av reklam samt förbjuder rasistiskt och sexistiskt innehåll. Men det värsta, ur RCTV:s synvinkel, är att den förbjuder sådant som uppmuntran till upplopp eller mord på presidenten. Ja, till och med det sistnämnda har förekommit i kanalens sändningar.

Nödvändig reglering
Att den venezuelanska regeringen ser det som nödvändigt att reglera medierna är fullt begripligt. Snarare kan man förvånas över att de privata medierna och dess ägare aldrig bestraffats för inblandningen i kuppförsöket.

Regleringen av medierna ska ses i ett större perspektiv. Den venezuelanska regeringen driver en medveten politik för att bryta en liten grupp mäktiga mediekapitalisters kontroll över vad venezuelanerna får höra och se.

I augusti 2009 fråntogs 32 radiostationer samt två tv-stationer sändningsrätten då de brutit mot medielagen. Också den gången anklagades Chávez för att strypa yttrandefriheten. Men vad den venezuelanska regeringen gjorde var att istället ge dessa stationers frekvenser till alternativa och lokala medier, som står på kö att få sända radio och tv. Omfördelningen av frekvenser till medier som drivs av folkliga organisationer betyder minskad makt för mediekapitalet, men ökad yttrandefrihet för folket.

Tillbaka till stängningen av de sex tv-stationerna. Den 27 januari hävde Conatel stoppet för fyra av dem då dessa presenterat nya dokument som visar att de bör klassas som internationella. Den nyheten har inte gett några rubriker världen över.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 5, 2010