Liten raljering över klimatet och Köpenhamn

6 01 2010

Kommer ni ihåg klimatmötet i Köpenhamn? Media och politiker hejade på och det var ett enormt pådrag och många kände positiva vindar.  Men vad hände?

Jag åkte hem från en fotbollsträning med en vän och ämnet kom upp. ”USA och EU kommer skylla på Kina, det kommer inte hända något alls.” Sa jag, och tyvärr så hade jag rätt.

EU´s mål (med Sverige som ordförande) hade ett högt mål uppsatt.  man skulle få till stånd en samlad politisk överenskommelse som inkluderade alla länder och som vid halvårsskiftet 2010 skulle omsättas i ett legalt bindande avtal.  Resultatet blev ett sex sidors dokument som inte skrevs på av alla länder och som inte är ett legalt FN dokument. (läs det här)

FN´s klimatpanel  efterfrågade  sänkningar på 25-40 procent till år 2020, jämfört med år 1990. Totala sänkningar globalt på 50 procent till år 2050 anses nödvändigt för att begränsa uppvärmningen till 2 grader jämfört med förindustriell nivå. Dessutom borde utsläppen sluta öka senast 2020.

Men mötet resulterade inte i några åtaganden som är juridiskt bindande. Istället listas ländernas frivilliga åtaganden. EU stannar på 20 procent till 2020, USA på 4 procent. Något årtal för när utsläppen ska toppa nämns inte. Inte heller någon gemensam målsättning för vare sig år 2020 eller 2050. Länderna håller fast vid 2-gradersmålet, men anger inte vilka sänkningar som krävs för att nå dit.

När det gäller finansieringen av hela kalaset så kommer man till knäckfrågan.

Inför mötet så ville man att alla skulle enas om snabba pengar till bistånd åren 2010-2012 och även långsiktigt stöd från de rika länderna till de fattiga. Dessutom skulle man förhandla fram en finansiell arkitektur för hur pengarna ska förvaltas och kanaliseras.

Men som tredje världen och många med marxistiska drag anade så blev det pannkaka av det hela.  I-länderna ställer upp med 30 miljarder dollar i klimatbistånd till de fattiga länderna år 2010-2012. Huvuddelen har Japan, EU och USA lovat stå för. En del tas från redan anslagna biståndspengar. Pengarna är inte nära det som FN menade skulle krävas, och att man flyttar om pengarna från andra bistånd blir bara en lek med siffror. För man tar pengar som skulle gå till saker som fattigdomsbekämpning!

Från 2013 ska klimatbiståndet successivt trappas upp så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar årligen. Många obesvarade frågor återstår dock kring hur det finansiella systemet för klimatbistånd ska organiseras.

En annan viktig fråga var tekniköverföring. Alltså att ge de fattiga länderna till grön teknologi. Men här satte sig framför allt USA på tvären.  Det så heliga patentet skall icke röras! Profiten måste alltså komma före planeten. Här var vi nog många som redan i förväg visste att USA aldrig skulle gå med på detta utan ekonomisk ersättning. Tekniken finns, men problemet är att den kostar. Så om de fattiga länderna ska använda biståndspengar till att införskaffa denna tekniken till att gynna västvärldens teknik företag så blir det hela för mig en ANING skevt!

När det gäller skyddandet av skogar och mark så är det lagt på is men det ”ska” skrivas avtal om det senare.  Man skrev heller inte under något avtal för att reglera sjöfart och flyg med flera.

Media och kommentatorer har inte vågat säga rakt ut att det är en pinsam katastrof, vilket det är.

USA släpper ut 20,2 ton koldioxid per person (!) och år, i Sverige släpper vi ut 5,6 ton medans motsvarande siffra för Kina, Indien och Brasilien är 3,5 , 1,2 , 1,8 ton koldioxid per person och år.

Enligt de senaste uppgifterna har premiärminister Wen Jiabao lovat Etiopiens premiärminister Meles Zenawi att han inte kommer att signera ett avtal såvida Afrika inte får gehör för sina krav på kompensation för de effekter som uppvärmningen medför.

Enligt Meles, som för kontinentens talan under förhandlingarna i Köpenhamn, finns indikationer på att Indien kommer att ställa snarlika krav. Och han var tydlig med att han – med stöd från Kina – kommer att försöka stoppa ett eventuellt avtal som ”kör över Afrika”:

”Jag förmodar att om det inte finns ett avtal som Afrika kan signera, så kommer det inte att finnas ett avtal som någon kan signera.”

Kina och Indien har tidigare, tillsammans med Brasilien och Sydafrika, gjort klart att det är från i-länderna som de största ansträngningarna måste komma; u-länderna – även de snabbt växande – är först och främst att betrakta som offer för det förändrade klimatet.

Det är uppenbart att klimatet inte tål det kapitalistiska sättet att leva. Ge socialismen en chans! Ja det låter galet jag vet, men vad vi behöver är inte borgerliga avtal utan systemförändring. Precis det som det röda blocket skanderade på demonstrationen i Köpenhamn ”NEJ TILLKLIMATFÖRÄNDRINGAR – JA TILL SYSTEMFÖRÄNDRING!!”

Solidaritet, rättvisa och jämlikhet måste vara led orden för världen. Det går inte längre att blunda för kapitalismens utsugning av världens naturresurser och dess effekter. Vi måste ha en värld som inte mäter allt i profitabel effektivitet!

Hugo Chavez sa när han kom till köpenhamn på flygplatsen: ”Vi ska inte byta klimat utan systemet. Bara så kan vi börja att rädda livet på planeten.
Kapitalismen hotar mänsklighetens överlevnad. Man skulle kunna säga att ett spöke går igenom Köpenhamn, och rör sig i tystnad i denna sal, det är ett skrämmande spöke som vi kallar för kapitalismen. Därför manar jag till att fortsätta vår kamp mot kapitalismen.”

Och det är endast på det sättet vi kan lösa klimatförändringarna, det är bara genom att vi ersätter den sjuka överkonsumtion som håller på att förstöra vår jord, som vi kan rädda oss från detta!

Annonser




Rom kriget!

3 01 2010

Vi börjar med Nancy Fraser då eftersom jag nämnde henne igår.

Men istället för att skriva om henne, hittade jag en intervju som Arena hade i sitt senaste nummer.  KLICKA HÄR för att läsa.

Istället så ska jag prata om Rom kriget.  Rom kriget? Tänker man kanske och funderar på andra världskriget eller det romerska imperiet. Men då blir det fel, jag pratar om alkoholen rom!

På de flesta krogar i landet och på systembolaget, kan man köpa Bacardi. Det är en väldigt populär dryck, speciellt de smaksatta romblandningarna som finns.  Och medans ni nu tänker ”Vad är han emot den här gången?” så öppna sinnet så skall jag förklara!

För några år sedan så skrev författaren och journalisten Calvo Ospina en bok med den insiktsfulla titeln ”Bacardi, det dolda romkriget”. Boken handlar om den av USA finansierade ”oppositionen” på och utanför Kuba och den rekomenderas!

Bacardi är  den största romtillverkaren i världen, och den femte största sprittillverkaren, och är också nära knuten till den exilkubanska maffian  i Kubans-Amerikanska Stiftelsen i Miami och Madrid, med band som de ständigt försökt dölja.

Bland annat genom att noga dölja sina förbindelser med den antikubanska maffian och med USAs övergrepp i andra delar av Latinamerika och Afrika har Bacardi lyckats skydda sitt rykte i Europa och har inte drabbats av dålig publicitet i samma utsträckning som Nestlé, Texaco, Shell och andra multijättar.  Det var först i samband med Helms-Burton-lagen som Bacardis roll blev bekant. Denna lag som försöker tvinga hela världen att medverka till att USA-bolag och exilkubaner ska få tillbaka storgods, byggnader och fabriker på Kuba, skrevs av Bacardis advokatstall och genomdrevs sedan av lobby-företag knutna till Bacardi.

Bacardi vill lägga beslag på Havana Clubs fabriker på Kuba, som dock aldrig tillhört Bacardi. På så sätt vill man bli av med en växande konkurrent på rom-marknaden.

Bacardi-företaget var inte längre kubanskt när revolutionen segrade 1959, utan hade flyttat sin hemort till Bahamas och huvuddelen av romtillverkningen till Puerto Rico, medan den främsta marknaden låg i Mexiko. På Kuba fanns romfaten, och det goda ryktet, äkta kubansk rom. Det är ett rykte som ironiskt nog har vuxit med revolutionen. Dock marknadsfördes Bacardi inte som kubansk rom efter 1959. På etiketterna stod Puerto Rico eller Bahamas. Och de ville inte erkänna drinknamnet Cuba Libre, utan försökte utan framgång kalla drinken ”Coca Cola & Bacardi”. Så var det till 1993 då etiketterna plötsligt sade ”Grundat på Kuba”.

Berlinmurens fall ledde inte till Kubas kollaps, som de hade hoppats. Torricelli-lagen 1992, som var den första skärpningen av krigföringen mot Kuba, kunde inte heller få kubanerna på knä. Så nästa drag var Helms-Burton-lagen, författad och genomdriven av Bacardi och Kubansk Amerikanska Stiftelsen. Att Bacardi trädde fram i samband med HB-lagen berodde på att de var övertygade om att den skulle göra jobbet, och att det bara skulle återstå att skörda frukterna. För enligt HB-lagen tillhör Bacardi dem som ska överta det ”demokratiska” Kuba. Redo står även Coca Cola, Pepsi, General Motors och Chiquita.

När Kuba inte faller, åren går och Havana Club växer, blir nästa drag att driva igenom en lag i USA som fråntar Havana Club (det kubanska) rätten till sitt namn och varumärke och istället ger det till Bahama-företaget Bacardi. De säljer nu sitt falska ”Havana Club” i USA. Det har lett till att EU stämt USA inför WTO, eftersom ett franskt företag har den internationella rätten till kubanska Havana Club. Men WTO har än en gång visat att lagarna inte gäller USA, och har inte godtagit EU s klagan, trots att detta innebär ett grundskott mot den kapitalistiska ordningens heliga varumärken. Nu skiter jag fullständigt i varumärken och privatägandet, men det demonstrerar fantastiskt vackert hur den fria marknaden bara är fri för vissa.

En omsorgsfullt planerad komplott att mörda Castro planerades 1964, enligt säkerhetsrådsdokument som inte offentliggjordes förrän 1998. Enligt dokumenten bidrog Bosch med 100.000 dollar av de 150.000 som USA-maffian begärde av CIA för att mörda Castro, hans bror Raul och Che Guevara.
Direktörer och ledande aktieägare inom Bacardi låg bakom bildandet av CANF, Cuban American National Foundation 1981, som skulle bli den organisation som därefter skulle samordna försöken att störta Castro. CANF deltog också i det hemliga kriget mot sandinisterna i Nicaragua. De gjorde ingen hemlighet av sina operationer utan hänvisade till sitt ”aktiva deltagande i den centralamerikanska konflikten och våra ansträngningar att informera och vägleda dem som vill se ett fritt Nicaragua”. CANF hade en ledande roll i kampanjen att kvarhålla den kubanske pojken Elian Gonzales i Miami mot faderns önskan, för två år sedan.

***

Så därför är jag inte för att man ska stödja Bacardi! Ett företag som finansierar terrorism. Hade man finansierat terrorism som kopplades till islam skulle företagets tillgångar frusits av USA och västvärlden. Men det gäller bara de ”dåliga” terroristerna.

Till alla er Rom älskande människor har jag dock en lösning! Havana Club! Det är den godaste rommen utan tvekan och bäst av allt! Den finansierar inte terrorism! Så nästa gång du står där och ska välja vilken god rom du ska tjacka på systemet, ta Havana Club… den lagrade!

Nu blir det in hämtning av tvätt och sedan ett försök till sömn.





Nobels Fredspris har tappat all sin trovärdighet

9 10 2009

Obama (!) har fått Nobels Fredspris för:

”för sina utomordentliga insatser för att stärka demokratin och de nationella samarbetet. Han har som president skapat ett nytt klimat i internationell diplomati, där dialog och förhandlingar är att föredra, sa Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland, när han meddelade vinnaren av årets pris.” – Saxat från Aftonbladet.se

Varför ska inte Obama ha fredspriset då? För att han är leder sitt land i krig! Hur kan en man som leder världens enda supermakt i krig ens vara påtänkt för ett fredspris?  I ett år har han suttit vid makten och han får Nobels fredspris?!

Jag kan förstå att Nelson Mandela får fredspriset, när han släpptes kunde han släppt lös en våg av hämnd och död, men valde att verka för fred.  Kofi Annan, absolut! Shirin Ebadi som kämpade för kvinnors och barns rättigheter i Iran, absolut! Jag kan till och med förstå varför Mikhail Gorbachev fick fredspriset!

Visst har man haft idiotiska bottennapp innan som Simon Perez och Muhammad Yunus och efter att Al Gore fått fredspriset så var jag nog inte ensam över att tro att man inte kunde nå en lägre nivå, men det gick tydligen!

Vad hoppas man uppnå genom att ställa sig in hos USA? Av alla nominerade så var Obama inte ens bland de 100 främsta utmanarna om priset? Denis Mukwege som har ett sjukhus för våldtagna kvinnor i Kongo, Sima Samar som kämpar för kvinnors (!) rätt i Afghanistan (!!!) för att bara nämna några som borde uppmärksammats. Men fredsarbetare i Afghanistan kanske inte är vad man vill lyfta fram när NATO trycker på?

Att Obama sagt sig vilja minska på kärnvapnen är knappast något som ens borde väga in? Om jag lovar att uppfinna ett piller som ger dig all näring du behöver för en dag, får jag kemipriset då?

Nobels Fredspris är numera en parodi, förutom det absurda vurmandet för väst så har man lyckats med att välja en man som ökar USA´s styrkor i Afghanistan. Kriget trappas UPP och han får Nobels ”fredspris”.

Det är ett hån mot hela Mellanöstern, det är en parodi på ordet fred och det är en tragedi för Nobel-stiftelsen.

Det är sjukt och jag känner mig illamående. Plötsligt känns hela min utbildning patetisk när krigsherrar får fredspriset…

Så här ser Nobels Fredspris ut 2009

Så här ser Nobels Fredspris ut 2009

Norge kanske borde omdefiniera ordet FRED?

(Svenska Freds Ordförande hittar rätt även hon, klicka för länk)