momsen, restaurangen och vem som tjänar på det

22 08 2012

Det var ett stort pådrag när Mcdonalds, Max och andra snabbmatskedjor, restauranger, fik och så vidare fick igenom att momsen för den sektorn skulle sänkas.

Nu i dagarna gick restaurangföretagens arbetsgivarorganisation (vilket är som facket, fast åt andra hållet) ut i media och skränade och skålade över att momssänkningen för branschen gjort att restaurangbranschen växer och nyanställer.

Självklart var borgerlig media snabbt ute och firade, och menade att beviset för momssänkningen från årsskiftet fungerat. De menar att fler anställts tack vare detta, men det missade en viktig del.

SCB släppte sin kortperiodiska sysselsättningsstatistik över hotell och restaurangbranschen och under det andra kvartalet 2011 var det 134 495 st sysselsatta. Under det andra kvartalet detta året var det 131 030 sysselsatta. Jag erkänner villigt att min matematiska förmåga inte är överdrivet bra, men jag ser skillnaden på 131 och 134!  Det blir en minskning med 2,6% från föregående år, inte en ökning trots momssänkningen!

Men de lediga jobben har dock blivit fler det skall erkännas. Samtidigt som visstidsanställningarna i branschen ökade med 1,9% så minskade tillsvidareanställningarna med 4,3%. Vad betyder det på ren svenska då? Jo det innebär att det finns färre jobb och färre FASTA jobb, dvs arbetsmarknaden har blivit osäkrare. 

Men jag tror inte att VISITA (hotell o restaurangsföretagens arbetsgivarorganistaion) är särskilt intresserad av arbetsmarknaden stabilitet och arbetarnas anställningstrygghet är prioriterat eller intressant som propaganda för den delen heller. 

Men visst, det finns tid kvar på året och det kan ju fortfarande ändras, men lite återhållsamt bör ju de högervridna formulera sig innan statistiken faktiskt stämmer in!

—-

 

2009 så sänktes momsen i Frankrike för samma bransch. Motiven sades vara, högre löner för de anställda, fler anställda och lägre priser. 

Med Frankrike som ”förebild” skulle samma sak genomföras i Sverige. Ivrigt påhejade av Moderaternas ”sponsor” eller valbidragsgivare McDonalds så skulle det skapas ”tio tusentals” nya jobb. Allt vi behövde göra var att sänka momsen! 

Detta skulle bara kosta skattebetalarna ca 5,4 MILJARDER kronor i uteblivna skatteintäkter och de nyanställda ”tio tusentals” skulle täcka upp de uteblivna skattepengarna genom att i sin tur betala skatt.  Men det dröjde inte länge innan borgarna tvingades backa från det påståendet och då hävdade man att det var branschens efterfrågan på en högre VINSTMARGINAL som faktiskt vart avgörande för att sänka momsen. 

Och det var en viss Annie Lööf som på sin blogg tidigare iår skrev: ”När vi nu sänker restaurang-och cateringmomsen… så skapar vi förutsättningar för dessa företag att öka marginalerna.” Ingenstans skrev  centerpartisten Lööf om nyanställningar eller högre löner. 

I Frankrike sänktes restaurangmomsen från 19,6 till 5,5%, och precis som i Sverige var det efter påtryckningar från näringslivet. Med Frankrike som förebild genomförde vi alltså en liknande reform i Sverige. Problemet är att Frankrike backar, för staten märkte snart att det var en ganska dyr affär för Franska staten och en väldigt god affär för ägarna till företagen. Momssänkningen som skulle leda till jobb, högre löner och så vidare slutade med att Frankrike årligen förlorade mellan 22-32 (detta är siffror från diverse tidningar så därför använder jag ”mellan”)  miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter. Så vad gör Frankrike för att lösa problemet? Jo man höjer momsen igen, dock bara till ca 7% då man möter kraftigt motstånd från den privata sfären till höjd moms (av naturliga skäl).

Det skall väl tilläggas att även grannen Finland provat på detta med sänkt krogmoms, med uteblivit resultat. 

——-

 

Nu har jag själv vänner som arbetar i krog/restaurang branschen. Jag är HELT för att man underlättar för en grupp arbetare som ofta jobbar kvällar/nätter och alldeles för ofta med dåliga arbetsförhållanden och anställningsavtal. Jag förstår att det är svårt att få det att gå runt med ett litet fik eller dylikt och att det bör stödjas. 

Men om man börjar titta på de små till mellanstora restaurangerna med några få anställda och glömmer att kika på de som faktiskt tjänar mest på att sänka momsen så missar man faktiskt poängen. Ett företag med t.ex fem anställda tjänar en liten hacka på detta med momsen. Hur mycket tjänar ett riktigt stort företag? Hur mycket tjänar McDonalds, Max och andra stora kedjor/klubbar/osv? 

Man vill gärna få momsdebatten att handla om den lilla företagaren och den stackars arbetaren som behöver hjälp men chefen har inte råd att anställa. Jag ser fram emot årsredovisningarna från de största vinnarna på momssänkningen. Jag hoppas att debatten tas upp igen då, att folk faktiskt tittar på detta från en annan vinkel. Samt att titta på anställningstryggheten och antalet faktiskta nyanställningar som går utanför konjukturens upp och nedgång och statens eventuella (läs statens faktiska) förlust i skatteintäkter.

 

Det var allt , nu får det bli lite gym innan natten! 





Venezuela och Chavez

15 03 2010

I brist på tid så publicerar jag en bra artikel från Proletären angående Chavez och TV-kanalerna.  Borgarna grät krokodil tårar och pratade om fri press och diktatoriska Chavez… här är en annan bild av situationen.


Från Proletären: 2010-02-03

Förbud mot Chavez-kritisk tv”. Så löd rubriken i Svenska Dagbladet förra veckan. Venezuelas socialistiska regering utmålas som fiende till press- och yttrandefrihet. Fakta om den ”förbjudna” tv-stationen RCTV ger en annan bild.

Mediestriden i Venezuela har pågått under många år. Då och då blossar den upp och blir en internationell nyhet. Striden handlar inte om att regeringen Chávez försöker tystar oppositionella medier eller inskränka yttrandefriheten.

Vad som hänt är följande:
Den 23 januari stoppades tillfälligt sändningarna från sex kabel-tv-stationer. Venezuelas nationella kommission för telekommunikation (Conatel) motiverade åtgärden med att stationerna bryter mot Venezuelas nya medielag, Lagen om socialt ansvar i radio och tv.

Lagen slår fast att medier måste definiera sig som nationella eller internationella. De som har ett utbud där minst 70 procent är producerat i och för Venezuela ska klassas som nationella och därmed underkastas demokratiskt beslutade lagar.

Conatel har efter en granskning funnit att 164 tv-stationer är internationella och 105 venezuelanska, vilket alla utom de nämnda sex kanalerna accepterade.

Ökänd kupp-tv
Den största och mest kända av de sex är Radio Caracas de Venezuela (RCTV). När den nya medielagen antogs lade RCTV till ”International” i sitt namn och hävdade stationen inte längre är venezuelansk.

Conatel ger en annan bild. Enligt myndigheten kan hela 94 procent av RCTV:s sändningar klassas som inhemska. Budskapet från Conatels chef Diosdado Cabello är kort och gott: Registrera RCTV som en nationell kanal, då kan ni börja sända igen.

RCTV vägrar. Stationen och dess ägare, mediekapitalisten  Marcel Granier, är ökända för stödet till högeroppositionen. Därför försöker RCTV frammana bilden av att en diktatorisk regering tystar en fri tv-kanal.

Sanningen är att RCTV är en av de mest demokratifientliga krafterna i Venezuela. Den var en av de viktigaste aktörer i försöket att störta den folkvalda regeringen i april 2002. Stationen sände om och om igen förfalskade filmklipp som visade hur president Chávez anhängare sköt mot oppositionella demonstranter. De medier som gav en annan bild stängdes med våld av kuppmakarna.
Earle Herrare, ledamot i Venezuelas nationalförsamling, säger till Radio Nacional de Venezuela att detta är en strid mot de mediekapitalister och andra ”som tror att de står ovanför staten, regeringen och det venezuelanska samhället… De tror att lagen gäller för alla venezuelaner utom de evigt mäktiga.”

Medielagen
RCTV har under de knappt åtta år som gått sedan den misslyckade kuppen fortsatt i samma stil. Allt från lögner till våldsuppmaningar kablas ut i syfte att underminera regeringen. Ett typiskt exempel är en intervju från 13 januari med Noel Álvarez, ordförande för företagarorganisationen Fedecamaras, också en av ledande krafterna i kuppförsöket. Álvarez förklarade att den politiska situationen i landet kräver en militär lösning, det vill säga en statskupp.

Problemet för RCTV är att stationen inte skulle kunna fortsätta att sända sådant, om den klassas som en nationell station. Hindret är den nya medielagen, skriven utifrån erfarenheterna från kuppförsöket och efterföljande våldsuppmaningar. Förutom kravet att viktiga meddelanden från regeringen måste sändas, innehåller lagen en begränsning av reklam samt förbjuder rasistiskt och sexistiskt innehåll. Men det värsta, ur RCTV:s synvinkel, är att den förbjuder sådant som uppmuntran till upplopp eller mord på presidenten. Ja, till och med det sistnämnda har förekommit i kanalens sändningar.

Nödvändig reglering
Att den venezuelanska regeringen ser det som nödvändigt att reglera medierna är fullt begripligt. Snarare kan man förvånas över att de privata medierna och dess ägare aldrig bestraffats för inblandningen i kuppförsöket.

Regleringen av medierna ska ses i ett större perspektiv. Den venezuelanska regeringen driver en medveten politik för att bryta en liten grupp mäktiga mediekapitalisters kontroll över vad venezuelanerna får höra och se.

I augusti 2009 fråntogs 32 radiostationer samt två tv-stationer sändningsrätten då de brutit mot medielagen. Också den gången anklagades Chávez för att strypa yttrandefriheten. Men vad den venezuelanska regeringen gjorde var att istället ge dessa stationers frekvenser till alternativa och lokala medier, som står på kö att få sända radio och tv. Omfördelningen av frekvenser till medier som drivs av folkliga organisationer betyder minskad makt för mediekapitalet, men ökad yttrandefrihet för folket.

Tillbaka till stängningen av de sex tv-stationerna. Den 27 januari hävde Conatel stoppet för fyra av dem då dessa presenterat nya dokument som visar att de bör klassas som internationella. Den nyheten har inte gett några rubriker världen över.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 5, 2010