Terrorism och 11:e september

20 01 2011

Det har vart sjukligt mycket nu det senaste. Med eventet och kompletteringar och uppgifter och jobb…

Men jag tänkte att jag slänger upp lite av vad jag gör i skolan, för det politiska arbetet fortsätter på alla nivåer. Vissa skriver det man ”ska” skriva, jag skriver alltid det jag tycker, oavsett hur det reflekteras på eventuella betyg.

Detta är visserligen inget revolutionärt…

Den 11:e september

Det är väl få jorden runt som inte vet vad som hände den 11:e september 2001 i USA. Tre av de fyra kapade passagerarplanen träffade sina mål, World Trade Center och det amerikanska militärhögkvarteret Pentagon.

Jag kommer själv ihåg hur det dygnet runt vevade TV-bilder på gråtande människor och fallande byggnader med rök och kaos överallt. Medan dammet från de raserade skyskraporna lade sig så förstod de amerikanska strategerna kring den dåvarande presidenten George W Bush att attackerna innebar ett gyllene tillfälle att ta initiativ till att accelerera USA:s frammarsch i världen.Med terrordådet som förevändning så skulle allmänheten i väst acceptera krig, interventioner och allmän övervakning av medborgarna.

Språket efter den 11:e september ändrades och från Washington hördes formuleringar som ett krig utan gränser. En kort tid efter 11:e september så attackerade USA Afghanistan, det tog bara några veckor innan kriget hade skördat fler liv än attackerna mot Pentagon och skyskraporna i New York.Inför invasionen av Irak så kastade media ur sig katastrof varningar och talade plötsligt om det Irakiska folkets enorma lidande under Saddam Hussein. Saddam var en hemsk diktator med massförstörelse vapen som hotade väst.I USA kopplade media samman Al-Qaida med det sekulära Irakiska styret och terrordådet den 11:e september.

Efter 2001 så har terroristbegreppet omformulerats till att inkludera alla som inte accepterar USA, EU och NATOs direktiv. Man terrorstämplade revolutionära grupper och enskilda personer i Palestina, Filipinerna, Nepal, Latinamerika och i övriga världen . Och när USA terrorstämplat dem följde EU snart efter.

Men USA kan även ha nytta av terrorister.Den exilbaserade Iranska rörelsen, Folkets Mujaheddin, var tidigare stött av Saddam Hussein. Detta gav rörelsen en automatisk placering på terroristlistan.Efter invasionen av Irak så bytte gruppen sida och helt plötsligt var Folkets Mujaheddin inte terrorister då man såg att man kunde använda rörelsen mot Iran.

Men det är inte ovanligt för USA att skydda terrorister som är rätt slags terrorister. Luis Posada Carriles låter inte lika skräckinjagande som Usama Bin Laden, men är likväl en terrorist.1976 sprängde han ett kubanskt passagerarplan i luften och mördade 73 civila människor, men han lever i USA fri som en fågel.På ett möte mellan de alliansfria staterna i världen så antogs en resolution som säger att Posada måste ställas inför rätta. Men genomslaget för den nyheten var minimal i EU och USA.

När George W Bush steg ner från podiet så tog den första färgade presidenten över. Med världen skanderandes “Yes we can” trodde många på en förändring i USAs utrikes politik. Obama  lovade inför valet att stänga det rättsvidriga Guantanamo fängelset men nu så ser det som at detta inte alls kommer att ske.

Men kriget har bara ändrat form. Man omlokaliserar trupper till Afghanistan och låter privata arméer ta hand om röran man skapat i Irak, man fortsätter stödja Israels statsterror och är inbladat i krigshetsningen på Korea halvön.USA vägrar fortfarande att ratificera Romstadgan och den internationella brottmålsdomstolen för att undgå att ställas inför rätta för till exempel krigsförbrytelser.

När jag var yngre så sa min pappa att den enes frihetskämpe är den andres terrorist, och syftade då på PFLP i Palestina. Samma sak gäller fortfarande.
Men oavsett vilken världsbild man har, så kan vi nog alla konstatera att den elfte september 2001 påverkade oss alla på ett eller annat sätt. Vare sig det är nakenscanners på flygplatserna eller misstänksamhet pågrund av religion eller etnicitet.
Sergej Odström

Annonser




Terrorbomben i Stockholm

17 12 2010

Det har tagit tid att samla tankarna kring detta.

Jag satt i en minibuss och lyssnade på radion när nyheterna kom. Jag erkänner att jag inte alls chockerades, inte alls. Jag har tvärtom undrat varför Sverige inte ens utsatts för mer press från diverse fundamentalister som verkar vilja bomba det ena och det andra världen över.

Jag har svårt att se det rationella bakom dådet, inte för att självmordsbombning är särskilt rationellt överlag. Men en palestinsk man som spränger sig själv mitt i ett Israeliskt militär läger, där kan jag se viss rationalitet bakom det (även om jag inte tycker att självmordsbombning är något bra).

Men att spränga sig själv på en tom gata? Visst måste det ha vart ett misslyckande och något gick fel, tack och lov.

Men oavsett dess resultat så är det den politiska debatten kring händelsen som är det viktiga.

SÄPO och sin avlyssning hjälpte inte med att förhindra bombdådet. Kommer detta leda till att man ger SÄPO och polisen ökade befogenheter att inskränka på människors privatliv, och kommer det att fokuseras på potentiella islamistiska grupper eller kommer bevakandet utökas till att inkludera andra grupperingar i samhället?

Mannen som sprängde sig själv förklarade att detta var för att hans bröder och systrar dör i Afghanistan. Tidningen Proletären tycker att den enkla slutsatsen för att skydda sina medborgare från terrorism skulle vara att dra sig tillbaka från Afghanistan (Ett krig som man ALLTID vart emot skall påpekas).  Jag håller med, men jag håller inte med om att man skall dra tillbaka för att det har sprängts en bomb i Stockholm.

Om vi tänker efter lite.

Om ”vänstern” och vissa andra delar av Sverige vill dra sig ur ett krig i Afghanistan av olika orsaker så finns det alltså en motpart som vill ha trupp i Afghanistan. Denna grupp representeras av högern  (sossarna räknas naturligtvis in här). Om vi tänker oss politik som ett medel för att påverka och behålla makten vilka tjänar då på detta?

Självmordsbombaren förlorar först och främst sitt liv, men hans syfte misslyckas kapitalt! Sverige precis som andra länder kan inte uppfattas som svaga och ge efter terrorism. Detta skulle kunna leda till total anarki och kaos i världssamfundet om det uppdagades att ett land som Sverige lade sig på rygg för terrorism.

Inte heller de som vart emot kriget vinner på detta, tvärtom förlorar man nu politiskt kapital i överflöd på detta. För mig har det handlat om att kriget är en förlängning av den amerikanska imperialismen och kapitalismens globalisering. Nu ställs det mot att islamistisk(a) terrorist(er) attackerat Sverige och riktat dödligt våld mot den civila befolkningen.

Så Abdulwahabs självmord ger indirekt bomb-högern ett större mandat för sin politik, skapar sympati med ”kriget mot terrorismen” istället för empati med Afghanistans döda.

Jag tror även att det kan ge SD ett större stöd för sin rasism. Man nappade självklart direkt och ville lagstifta om terrorbekämpning. Jimme Åkesson säger angående SDs begäran om en debatt i riksdagen.

”- Det finns idag ett stort allmänintresse för en debatt kring dessa frågor. Människor vill veta hur vi politiker ser på den extremistiska islamismen och hur det preventiva arbetet ska se ut. Säpos rapport, självmordsattacken i Stockholm och att den första terrorrättegången genomförts är händelser som föranleder vår begäran. Det är min förhoppning att vi kan få till en debatt i riksdagen före jul.”

Men något som är EXTREMT viktigt att komma ihåg när det gäller debatten om händelsen är att det inte finns några som helst tecken på en upptrappning av Islamistisk terrorism i Europa!  2007 registrerades 583 terrorbrott i Europa. Av dessa sågs fyra attacker vara utförda av islamistiska grupper/individer och alla var misslyckade försök. Den stora majoriteten av terror-klassificerade brott utfördes av baskiska och korsikanska separatister!

————————

Det är av denna anledningen som jag blir så förbannad på Anarkister som genomför i princip samma sak som självmordsbombaren. Som socialist så måste man se den individuella terrorn som skadlig för en massornas kamp. Istället för kollektiv kamp använder man sig av terror som metod för sin politiska övertygelse. Jag är rädd för att den politiska debatten om invandring kommer ta ytterligare en skarp vändning till de högerextremas fördel.  För en debatt förd på islamofobiska villkor kommer att påverka även den generella debatten. Men oavsett vad jag tycker om Reinfeldt förtjänar han en eloge för att han manar till lugn, och det tar emot väldigt mycket att erkänna detta!

Trevlig helg!





Kokain och Kuba

9 08 2010

Åter i Malmö efter semester och jobb.

Under semestern i Turkiet så hade jag med mig en bok, Lasse Wierup och Erik De la Regueras ”Kokain – Drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”.

Dramatisk titel, men boken gör skäl för sitt dramatiska namn, jag lovar.

En specifik passage intresserade mig lite mer än resten och det är den delen jag tänker ta upp idag.

Faktan är från kapitel fem (sid 124) i boken.

—-

Kuba är fattigt, men om man frågar de äldre i Guantanamo om revolutionen 1959 så innebar det en drastisk förändring till det bättre för dem.

-”Vi är fortfarande fattiga, men jämfört med hur det var förut har vi i allafall fått leva i ett rättvist samhälle”. Säger Maria Gonzalez.

Med USAs Guantanamo bas i sikte fortsätter Maria Gonzalez prata

-”När jag var barn på 50-talet brukade amerikanerna komma in till stan varje helg för att dricka och göra av med sina dollar. Då var fatttigdomen och analfabetismen utbredd och folk fick sina löner i checkar som de var tvungna att spendara i sina patroners affärer. Många unga flickor tvingades prostituera sig i desperation.”

I många år låg Kubas svar på Amsterdams ”Red light district” i Guantanamo, trots att staden bara har 200 000 invånare. ”Zonen” som området kallades, var en sträcka kvarter där hundratals unga fattiga kvinnor bjöd ut sina kroppar till de amerikanska marinerna, ofta för bara ett par dollar per samlag. Polisen lade sig inte i, det mesta var tillåtet.

Under den här tiden odlades marijuana i flera provinser på Kuba och även heroin var lätt att få tag på. Men det var en annan och mer exklusiv drog som på allvar började få fäste på ön, trots att den nästan helt fallit i glömska i resten av världen. Eliten i Guantanamo och resten av Kuba fick kokain som sin favorit drog. Kokainet fungerade som statusmarkör. Och någon större risk att åka fast för dessa partydjur i överklassen fanns inte. Rättsystemet på Kuba var sedan länge känt för att vara förlåtande mot dem som hade tillräckligt med pengar.

Kokainet blev på 1950-talet en del av ett större underhållningskoncept på ön, med mambo, kasinon, kvinnor och vita stränder som lockade tusentals amerikanska turister varje år. Bland finansiärerna bakom denna turistboom fanns en rad företrädare för den amerikanska maffian. De mest framträdande var George ”lucky” Luciano och hans vän Meyer Lansky som kallades ”maffians revisor” på grund av sin talang för att tvätta pengar.

På direkt inbjudan av diktatorn Fulgencio Batista hade Meyer Lansky några år tidigare börjat investera i lyxhotell, nattklubbar och kasinon på Kuba. Batista hade fått smak för att göra affärer med maffian redan under sin första regeringsperiod på 40-talet, och när han nu var tillbaka vid makten lovade han sina utländska investerare i turistbranschen att ingen kontroll av deras förflutna skulle göras.

I en klassisk scnen i filmen ”Gudfadern II” försöker den judiske maffia-bossen Hyman Roth, vars karaktär är byggd på Meyer Lansky, förklara fördelarna med att investera på Kuba för sina allierade i den italiensk-amerikanska maffian:

Här är vi skyddade och kan göra vinster utan […] att behöva oroa oss för det förbannade justitiedepartementet, med FBI på 20 mils avstånd och i partnerskap med en vänligt sinnad regering.

Lansky var djupt involverad i heroin smuggling och Kuba var en av de viktigaste transitplatserna för att få in det i USA. Men heroin sågs som en dyr och ointressant drog för överklassen, detta ledde till kokainets framfart.  Vid slutet av 50-talet hade Kuba blivit centrum för en ny global kokain industri. Handeln sköttes av kubaner och andra latinamerikaner som upprättade hemliga laboratorier på ön och förvandlade den importerade, sydamerikanska kokapastan till kokain. Kokainet flödade fritt och maffian, karteller och Batista stoppade miljoner och åter miljoner i fickorna.

Under 1950-talets sista år ökade frustrationen märkbart inom amerikansk polis över situationen på Kuba. Korruptionen i statsapparaten var mer regel än undantag under Batistas styre. Hans kurirer hämtade varje kväll ut 10% av vinsten från samtliga kasinono, inklusive de som ägdes av maffian. En inofficiell skatt som hamnade i hans egen ficka. Diktatorns sekreterare uppskattade 1958 att Batistas personliga förmögenhet var omkring 300 miljarder dollar, som var utspridda på konton i diverse länder. Efter revolutionen Sa Castroregimen att Batista DESSUTOM stulit 424 miljoner dollar ur guld- och valutareserven innan flytt landet.

Den akademiska termen för Kuba under Batista skulle med all säkerhet vara en så kallad ”havererad stat” om inte en ”narkostat”.

I bergen fanns Castro och lovade att kasta ut maffian och stänga alla kasinon. Folkets missnöje med regimen delades av istort sett hela befolkningen.

Meyer Lansky lämnade Havanna och Kuba den 7 januari, dagen innan Fidel Castro och revolutionen kom. Men med sig hade han och maffian en drog som skulle göra revolution för brottsyndikat världen över.

När Revolutionen befästes så var inte alla glada. Den övre medelklassen och överklassen var inte glada över att deras levebröd socialiserades och att deras maffia fasoner inte accepterades. De flydde till Miami och där organiserades man i lilla Havanna i maffia syndikat. De smidde planer för att återvända till Kuba, och hur finansierades man? Dels genom CIA och den amerikanska staten, men även genom kokain smuggling….


—-

En liten del, en intressant del. Läs boken!

På återseende 😉





Obama nöjer sig inte med krig i Mellanöstern

21 05 2010

Tillbaka efter den stressigaste tiden på detta året!

Obama övertog ett otacksamt krig när han tillträdde som president för de förenta staterna. Överallt i världen ropade folk ”Yes We Can” och nu skulle det äntligen bli en bra president i USA.

Obama fick Nobels fredspris och tackade genom att trappa upp kriget i Afghanistan. Nu har man även chansen att ge sig på en av tre av USA:s mest hatade motståndare, Nordkorea.

”Vår armé och folk kommer snabbt att agera mot alla sanktioner eller krigshandlingar med hårda motreaktioner eller ett fullständigt krig”, sa en teveuppläsare i den statliga televisionen. Senare på kvällen manade Kina de båda länderna till ”återhållsamhet”. Samtidigt deklarerade USA, som har 28.000 man stationerade i Sydkorea, att man var berett att hjälpa Sydkorea om landet skulle komma att utsättas för någon form av aggression.

Nordkorea reagerar på Sydkoreas anklagelser och hot om sanktioner, och reagerar med kraft. Trots att Sydkorea redan på onsdagen antydde att man ämnade ta frågan om sänkningen till FN:s säkerhetsråd kom den inte upp under torsdagens möte uppger FN-källor för Reuters.

Nordkoreas Nationella försvarskommission, sa också på torsdagen att man kommer att skicka en egen undersökningsgrupp till Sydkorea för att vederlägga de sydkoreanska resultaten. Försvarskommissionen anklagar också de experter, från bland annat Sverige, som deltagit i analysen av delarna från den påstådda nordkoreanska torpeden för att förstöra kontakterna mellan Nordkorea och Sydkorea, skriver tidningen Joong Ang Daily i Sydkorea.

Nordkorea är en nagel i ögat på hela västvärlden, men framför allt på USA. Inte bara för att det är ett kommunistiskt land, utan för att man misslyckades med sitt invasions krig förra gången det begav sig. Precis som på Kuba och Vietnam (alla kommunistiska stater förövrigt). Sedan Kuba kastade ut amerikanarna ur grisbukten och Ho Chi Minh gjort detsamma med dom i Vietnam har de efterkommande presidenterna i amerikas förenta stater hoppats vara den som lyckats bryta ner någon av de tre. Amerika hjälper till att bygga upp Colombia inför vad många tror är ett stundande krig mellan USA lydstaten Colombia och socialistiska Venezuela och skulle man även lyckas manövrera ut Nordkorea kommer Obama hyllas för alltid.

Sydkorea har en USA understödd militär med högteknologiska vapen och med 28.000 man stationerade i Sydkorea och med Stilla havs flottan nära till hands så kan detta bli Obamas chans.

Och efter ett eventuellt krig kommer det att talas om att man räddat folket från en diktator, att man ger dom demokrati och tillgång till det mest gudomliga av allt…. Marknadens omsorgsfulla omfamning.

Blir 2010 året då USA invaderar ytterligare två länder?





Tar du hand om din katt/hund eller ditt rus?

4 04 2010

Det är ingen större hemlighet att folk  använder droger, kemiska substanser för att piffa upp/fly/döva osv.

Det finns t.ex ett avmasknings medel för katter som man använder som är ungefär som amfetamin. Meth eller A2…

Frågan är väl hur stor är utbredningen av drognyttjandet? Mörkertalet är enormt tror jag.

Hur vanligt är det med folk som röker marijuana eller hasch kontra nyttjandet av kemiska substanser?

Vänster som man är så ställer jag mig direkt frågan, finns det en klassaspekt på det hela?

Jag skulle påstå att för ett antal år sedan så var det arbetarklassen som rökte ”holk” medans överklassen använde ”koks”. Men kokainet har, enligt mig själv iaf, gjort en klassresa. Det är nu lika troligt att du ser en vanlig knegartjej dra en lina som en överklasstant. I byggbranschen cirkulerar kokain, där unga arbetare tar kokain. Det var ju något som blev känt för några år sedan.  Och som kalla fakta tog upp för ett tag sedan så togs det över 3000 doser under EN natt i Stockholm (och det var efter analys av avloppsvattnet) och det var bara en skrapning på ytan…

Många tror att kokain är en ofarlig partydrog, men faktum är att det är lika beroendeframkallande som heroin (Enligt nationella narkotikasamordnaren Björn Fries).

Något annat som ger klarhet med ett klassperspektiv är att det är rika människor som står bakom produktionen av droger, som profiterar på människors lidande. Det är ofta fattiga bönder/arbetare som producerar drogerna (som t.ex i afghanistan där man producerar enorma mängder hasch och opium).

Jag erkänner att jag själv ibland pendlar mellan att vara för och ibland emot droger. Men jag är alltid emot de kemiska/syntetiska drogerna. När det gäller Marijuana så pendlar jag dock. Det är en drog som skapar beroende och som kan leda till nyttjandet av tyngre droger. Men i jämförelsen med alkohol så vacklar jag alltid. Men det som är problemet är kriminaliseringen av så många människor, det är vad som stör mig. Men jag erkänner villigt att jag inte har en bra lösning på problemet, inte än iallafall.

För att avsluta…. Låt oss säga att en kvinna lever med en man som använder droger. Chansen är väldigt stor att hon kommer börja med droger själv (och detsamma gäller säkert tvärtom med).  Det som krävs är ett större fokus på drogprevention och rehabilitering. Det räcker inte, och är förövrigt inte särskilt produktivt, med att kriminalisera och fokusera på polisära medel. Sverige har ett drogproblem som kan kopplas från neokolonialismen i tredje världen till maffia och karteller vidare till svenska hem och partyn. Att försöka sig på att lösa en del av kedjan är inte bara idioti, utan kontraproduktivt.

Lösningen är inte heller USAs metod med sitt ”War on Drugs”, där man med fysiskt våld tar kampen. För problemet är inte att det finns folk som producerar drogerna, inte heller konsumerar dom…. problemet ligger i fattigdom hos de producerande och i den sitation/tillstånd människor som nyttjar droger befinner sig i.

Detta är inget lätt problem att lösa, förmodligen ett problem som är omöjligt att lösa. Men man måste försöka…

****

Dags för plugg och artikel skrivande för Proletären.





En flagga, ett fack och en lögn

18 02 2010

En av de mest kända historiska bilderna är bilden på den sovjetiske soldaten som högt uppe på ett tak låter den sovjetiska flaggan vaja på det tyska riksdagshusets topp. Soldaten som finns på bilden (Abdulchakim Ismajlov) gick idag bort, 93 år gammal.

Bilden symboliserar verkligen Sovjets triumf över Nazismens Tyskland och jag tyckte det var passande att ge det lite uppmärksamhet.

*****************

Skanska anlitade en papperslös man från Sydamerika från ett bemanningsföretag. När mannen ville ha sinn rättmätiga lön så hotade bemanningsföretaget att ringa polisen. SAC protesterar och Syndikalisterna visar återigen att dom trots sin storlek är ett fackförbund som inte kommer backa från striden om arbetarnas rättigheter. Läs artikeln här

**************************

I Afrika så svälter det människor. Det är inget nytt och inte heller något som längre chockar ”oss”. Nu ska dock räddningen vara på väg (läs med en nypa ironi)

För pris ske Mammon, för priserna stiger! Det ska bli dyrare med mat och det är räddningen för Afrikans fattiga bönder.

Nu tänker den reserverade och lite kritiska personen kanske, hur ska detta rädda de fattiga? Jo för att kapitalismen shall provide! Genom att priserna stiger så kan de fattiga sälja sina varor dyrare och få mer pengar till att konsumera för!

Samtidigt så fortsätter den nykoloniala uppköpningen av jordbruksland av västs företag som tvingar bort de allra fattigaste. ”Land grabbing” har blivit en sport.

Att priserna stiger är inte lösningen på fattigdom och svält, för att ta del av profiterna så krävs det att man inte står längst ner i näringskedjan. Det som krävs är en omfördelning av rikedomarna. Pengarna strömmar ut från den Afrikanska kontinenten, men priserna för spannmål stiger vilket ska innebära en räddning.

Det hemska är att folk tror att det kan vara en lösning. För om det står i tidningen så är det ju sant?

Jag undrar ofta om de högerorienterade verkligen tror på sig själva? Tror dom att kapitalismen verkligen kommer ge de fattiga en bättre tillvaro? Är dom verkligen så retarderade, så totalt hjärntvättade att dom tror på det? Eller är dom medvetna om att det bara gynnar dom längst upp i toppen, att t.ex spannmåls priserna kommer ge mer effekt för bönderna i EU och USA än vad det någonsin kommer att göra i Afrika?