Pia Sundhage – En kvinna som engagerar!

3 09 2012

Ja det blir lite fotbolls influerat efter en intensiv jobb period varvat med Borås besök.

 

Nåväl, Pia Sundhage är Sveriges nya förbundskapten, för damer behöver kanske tilläggas för den ointresserade. Pia är en tant som nått närmast legendarisk status som representant för den kvinnliga fotbollen. Det är tyvärr fortfarande nödvändigt att sätta kön framför ordet fotboll för att det är en så separat fråga, just för att fotbollen är så mansdominerad både sett till utövning och supporterantal. 

Nåväl, Pia lämnar USA och jobbet som förbundskapten efter succén där och kommer hem till lilla Sverige och skall ta sig an landslaget. Men det hinner knappt kablas ut att hon är klar för jobbet innan det väntade sker. Men Pia Sundhage är ju vänster, riktigt vänster! Hon har öppet sagt att hon sympatiserat med Kommunistiska Partiet i någon fråga. Att Pia sedan sagt att det bara handlar om vissa frågor och att hon inte är medlem är inte viktigt. Patrik Ekwall twittrar direkt och ställer den typiska högerjournalistiska frågan, hur hade folk reagerat om hon var högerextrem? (för tydligen är Pia enligt honom vänsterextrem).

Jag svarar Ekwall på twitter och ställer motfrågan, varför är Pia Sundhages politiska orientering intressant? Jag har inte någonstans sett en artikel om herrarnas förbundskapten, Erik Hamrén, och hans politiska ståndpunkt? Det har aldrig gjorts en genomgång i tidningarna om Allsvenskans tränare och deras politiska åsikter? Fotboll och politik har många historiska och aktuella kopplingar. Celtic – Rangers är arbetare vs borgare, katoliker vs protestanter. Lazio – Livorno är Fascister mot Kommunister och så vidare och så vidare. Men aldrig, vad jag själv kan komma ihåg, har en tränares personliga politiska åsikter dragits fram för att diskuteras. 

Pia Sundhage är en beundransvärd kvinna. Inte för att hon är vänster, utan för att hon är en kvinna som trots alla hinder kämpat sig fram. Hon spelade fotboll som kvinna i en tid då det inte alls var lika coolt som idag. Hon har fått toppjobb inom damfotbollen som tidigare bara gick till män och hon har alltid, ALLTID, stått upp för det hon tycker är rätt. Efter USAs guld så skulle de tackas av President Bush jr, men det tackade hon nej till eftersom hon tyckte att kriget han startat var fel. 

Visst är det politik, men det är även något som går utanför politikens och sportens konventionella regler. Trots att hon är kvinna och vänster tog hon faktiskt över USAs landslag. Om hon nu skulle kallas kommunist i Svensk media, hur svårt kan det inte ha vart för henne att få jobbet i USA tänker man kanske då?

Inte svårt alls, för det amerikanska fotbollsförbundet funderade inte över hennes personliga politiska åsikt, eftersom det har inte dem med att göra och de har inte ifrågasatt den manliga motsvarigheten. 

———–

 

Jag är glad över att Pia fått jobbet som landslagscoach och jag hoppas innerligt att hon får chansen för ett herrlag någon dag. Hon kan fotboll och hon är van vid att kämpa i motvind, vilket hon skulle få göra i en herrklubb… men någon dag måste det ske, någon dag måste vi även bryta den tabun inom fotbollens machokultur. 

Det Pia gjort för damfotbollen i hela världen borde uppmärksammas mer och hon förtjänar verkligen inte att hängas ut i media för hennes politiska åsikter, bara för att hon är KVINNA och vänster. Det skulle aldrig ske med en man. Tyvärr är det så det fungerar.

 

Ha en fin vecka!

Annonser




Kristdemokraterna och det smutsiga med politiken – Hägglund vill återinföra barnaga!?

6 09 2010

När Lars Ohly vart med i SVT´s partiledarutfrågning så säger han en massa bra saker, men det media fastnar för är självklart bröstpumpen. Detta ger vind i seglen för Sveriges konservativa med Göran Hägglund och hans bisittare Emma Henriksson. I en debattartikel i Aftonbladet så är man genast framme med krokodiltåren och säger:

V litar inte på att föräldrar själva kan fatta ”rätt” beslut

”…Att en av de rödgröna partiledarna känner sig tvingad att ge personliga råd om amning är dock det yttersta beviset på att deras pekpinnepolitik inte vet några som helst gränser. Problemet är att deras politik skär rakt in i människors vardagsliv – brutalt och okänsligt…”

Det brutala är alltså att Vänsterpartiet tycker att man ska dela på föräldraledigheten, det okänsliga är att alla stackars mammor tvingas ut i det kalla, hårda och hemska arbetslivet igen (Om du nu är så lyckligt lottade att dom har ett jobb vill säga).  Hägglund får upp farten likt en livets ord medlem som sett jesusavbildningar i flingpaketet och fortsätter pompöst :

De rödgröna litar inte på föräldrarnas förmåga att fatta ”rätt” beslut. Men Socialdemokraterna går ett steg längre i sin argumentation. På frågan om tvångsdelning inte är att ge sig in i människors privatliv svarar Mona Sahlin ”Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.” Att föräldrarna själva får bestämma över fördelningen av föräldraförsäkringen jämförs alltså med misshandel av barn. Ett större underkännande av föräldraskapet går inte att göra.

Det är här man ska akta sig för politiker. Mona Sahlin har för en gångs skull en poäng, och detta skall man vända på för att med alla medel framställa sig själv som rättrogen och moraliskt överlägsen. Men om vi ska använda Hägglunds retorik (som är på en femåringsnivå) så är han då med andra ord för barnaga eftersom han värnar om familjens rätt att besluta.

Det Lars Ohly (återigen kanske bör tilläggas) gör är att han inte inser allvaret i situationen. Han använder sig av bröstpump som ett personligt exempel på hur HAN och hans föredetta fru löste det, vilket av media blåses upp till bröstpumpslagen? För desperata KD blir detta en livlina, eller ett ”slipp ut ur fängelsekort”.  Hägglund kan basunera ut att KD minsann är emot tvångsdelning, här ska minsann individens frihet få ryta fritt!

Precis som på 20-30 talen så är de borgerliga och deras farbröder (De konservativa) rädda för att synen på familjen och dess normativa uppdelning ska hotas. Då ropades det om kosack-val  och sa ”Envar som röstar på ‘Arbetarepartiet’, röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall”….

Det handlar inte på något sätt om tvång, det handlar om att vi ska ge kommande generationer en bättre relation med sina fäder. Föräldraförsäkringen skulle kunna lägga grunden till ett mer jämlikt föräldraskap. Jag vill se fler lattepappor! Och inte BARA på Möllan! Ja, jag är förbannat trött på de skäggiga popnissarna som går runt med sina ungar i någon bakochfram vänd ryggsäck med ungen på magen och deras popluggar som hela tiden måste blåsas bort. Men ska man stå ut med de uppklädda unga morsorna och deras konstanta blockerande av trottoarer (och cykelvägar) för att dom måste gå bredvid varandra med barnvagnarna, så kan man väl stå ut med popnissarna med!

KD och pastor Hägglund menar att politikerna ska hålla sig borta från familjerna, för dom kan bäst! Familjerna kan mycket men inte alltid bäst! Det var inte så länge sedan det var okej med barnaga, det var ett politiskt beslut som efter ett par decennier faktist lett till att barn far mindre illa fysiskt hemma (vi har mkt kvar att arbeta när det gäller det psykiska). Och att använda politiken som styrmedel för hur vi FAKTIST vill att vårt samhälle ska se ut, är det inte själva syftet med politiken överhuvudtaget? Att vi tillsammans faktiskt tar beslut som skall påverka?

Om Hägglund och hans skara rädda konservativa fick bestämma skulle vi skära ner på skatter och offentlig sektor, så att familjerna SJÄLVA kunde få bestämma om de ville betala för vård och service, eller inte. Vi skulle lägga allt ansvar på individer, och det samhälleliga ansvaret skulle sakta men säkert monteras ner. Vi skulle bygga ett ännu starkare klassamhälle som visserligen gav familjerna rätten att välja hur många månader pappa skulle vara hemma, men samtidigt skulle uprätthålla att den som tjänar mest jobbar, för att det ska gå runt. Och eftersom Mannen fortfarande (det är sjukt jag vet) tjänar mer pengar (i genomsnitt) så skulle det fortsätta vara kvinnan som var hemma med den skrikande rosa lilla figuren. Vilket skulle stärka de könsroller vi har, vilket skulle resultera i PRECIS det som de konservativa vill ha… inte progressiv förändring utan stagnation!

Det är val snart och det är viktigt att rösta. De röd”gröna” är inte nått vettigt alternativ, men de borgerliga är en samhällsfara!





Sex and the city + Folkpartiet = kärlek!

28 05 2010

Ja då var det dags igen! Folkpartiet kör på charmoffensiv och försöker plocka röster från Moderater och unga. Björklund tilltalar Moderater genom att försöka få igenom att unga ska få halva lönen och Birgitta Ohlsson söker unga kvinnor genom att tala om Sex and the city.

”Även om den nya filmen blivit sågad – såväl i svensk som internationell press – har tv-serien från New York präglat vår syn på livsstil, politik, sex och mode mer än någon annan feministisk populärkultur det senaste decenniet. Om Madonna var 1990-talets feministikon och Lady Gaga är 2010-talets dito, så är definitivt Sex and the City 2000-talets kvinnosaksdrottning inom mainstreammedia”

Jag måste ha missat att Sex and the city var feministisk populärkultur? Och när blev Madonna och Lady Gaga feministikoner?! Tror Birgitta att bara för att en kvinna pratar om sex, eller sjunger ”I wanna take a ride on your discostick” per automatik blir feminist och för kvinnors kamp? Är Blondinbella även hon en feminist ikon? Förmodligen för Birgitta som skulle placera sig själv som liberalfeminist, och bara att sätta ihop ordet liberal och feminist framkallar nog hullkningar för de flesta som läst något mer än Hänt i veckan.

”Sex and the city har framförallt visat att dagens kvinnor vill ha allt och inte nöjer sig med mindre. Karriär, familj, jämställda partners och intressanta liv. Att få tävla på samma villkor som män. ”

Jag måste ha missat den genuslektionen där allt handlade om att kvinnor ska konkurrera på samma vilkor? Är det då summan av den feministiska kampen? Att kunna delta i kapitalismens hets-jakt på ett liv som uppenbarligen inte gör någon lycklig? Vad är ett intressant liv enligt Birgitta Ohlsson tro? En fabulös karriär där man tjänar mycket pengar men inte jobbar så mycket, utan man shoppar och går på skönhetssalong under dagen och har fantastiskt sex med sin man/kille (för att det skulle vara en kvinna passar inte in tydligen) på kvällen. Under dagen då man arbetar så har man en nanny som tar hand om barnen och varje söndag äter familjen tillsammans… Gud va trevligt!

Birgitta gillar det som Sex and the city förmedlar mest av allt: JAG är viktigast. Hon fullkomligt älskar att egocentriska kvinnor som tjänar 0ch spenderar pengar är seriens grund. Att tjäna mycket pengar är kvinnans väg till frihet. Vilket hon delvis har rätt i, för det abnorma löneskillnaderna är sjuka. Här går hon subtilt emot Björklund för hon menar att man utefter sin lön definieras i värde. Så om en kvinna tjänar mindre än en man är det fel… men om en 19 tjänar hälften av vad en 30 åring gör, trots samma arbete så är det okej?

”Det finns inget härligare än att spendera pengar man själv har tjänat ihop”. Orden kommer från författaren Candace Bushnell som är mamma till succén. Cash is queen. Att tjäna egna pengar är grunden för kvinnors frigörelse. ”Sex and the city” har gett miljontals tv-tittare världen över nyttiga lektioner om att feminism + kapitalism = sant.”

Feminism+kapitalism=sant? Det är så jag spyr…. Den feministiska kampen kan aldrig kombineras med kapitalism för de är motsatta sidor. De liberalfeminister som envist fortsätter påstå att jämnlikhet = rätten att tjäna lika mycket som män eller att få tillgång till de högsta positionerna i samhället har missat hela poängen. Precis som Chandra Talpande Mohanty så är jag förbannad över att den feministiska kampen definieras utifrån den västerländska medelklasskvinnan. Detta felet gör de flesta feminister inte bara liberalfeminster. Att inte se de lokala kampmotsättningarna är farligt.

Vad har detta då med Birgitta Ohlssons ”feminism” att göra? Allt är mitt svar! En svart kvinna i Uganda som jobbar med att plocka bomull och ”Marie” från Sverige som jobbar på Swedbank har inte samma förutsättningar, inte samma referensram och inte alls samma behov. Att använda en analysplattform som förutsätter att du faktist är vit och medelklass är absurt och så förolämpande att jag inte riktigt finner ord! Så därför lämnar vi det…

”Den rosa ”Sex and the city”-boxen kommer vara en lika självklar feministisk gåva till min kommande dotter som Pippi Långstrump-böckerna eller Virginia Woolfs klassiker. Biofilmerna har sorgligt nog tappat bort allt för mycket av det feministiska budskapet som gjort att jag älskat kvartetten så mycket. Men tv serien inspirerar mig fortfarande politiskt och privat”

Jag tycker synd om Birgittas framtida dotter!  Pippi och Woolf får sällskap av Carrie och hennes 400 par skor…. Det är vad hon ska lära sin dotter? Det är jätte bra att jobba på ett fint jobb så du kan leva ut dina materiella mardrömmar min dotter….

——————-

Det måste finnas något mer än materiell standard och den totala sexualiseringen av kvinnans kropp? Tro fan att det är skönt att knulla, det tycker nog de flesta människor? Men att söka njutning i materiella ting, genom att shoppa… det är absurt! Medans Birgitta hyllar överkonsumptionen och ytligheten som lett till att en hel generation följer Blondinbella och vad de nu heter  så vill jag något annat, något nytt!

Ge de unga en stark kvinna som inte vill ha nya skor, som inte behöver äta fettfri glass för att trösta sig. Ge de unga en kvinna som kämpar för andra människor, inte för att andra människor ska ha rätt kläder? Ge de unga en man som inte springer med blommor och ska spendera pengar för att han ska vara intressant….

Birgitta Ohlsson och Björklund är Folkpartister, det ska man hålla i minnet…. Men dom möter inte något motstånd!






8 Mars – Internationella Kvinnodagen

8 03 2010

Då är det alltså den åttonde mars idag, kvinnornas egna dag.

Det är 100 års jubileum sedan Clara Zetkin och den socialistiska Andra internationalen instiftade denna dag i kvinnors ära.

Det pratas ofta i vänsterkretsar om Rosa Luxemburg, men inte så ofta om Clara. Clara var tillsammans med Rosa Luxemburg medlem i det socialdemokratiska partiet. Men hon kom på kant med reformisterna ledda av Eduard Bernstien och tillsammans med bland annat Rosa startar man sedan Spartacusförbundet för att sedan skapa KDP, det tyska kommunistiska partiet. (En mycket intelligent kvinna med andra ord).

Clara flyr sedan nazismen och ligger nu begravd vid Kremlmuren i Ryssland (Som då var Sovjet).

Men åter till Kvinnodagen.

Efter att ha tittat igenom dagens ledarsidor och besviket (och med ovanligt stor förvåning) så konstaterar jag att den åttonde mars inte är något man bryr sig om i ledarsidornas Sverige. DN pratar om våldtäkt och Aftonbladet om mammaledighet, men det är något som figurerar konstant i pressen, jag hoppades faktist på en ledarsida som tog upp dagen som fyller 100 år.

Det jag hittade var dock en ledarsida från igår på sydsvenskan.se.

Titeln Glöm Kvinnodagen är smaskigt provokativ och mycket riktigt är det något att fundera kring.

Inte för att jämställdheten ligger inom räckhåll. Tvärtom. Men jämställdhetsfrågor är alldeles för viktiga för att bara uppmärksammas lite pliktskyldigt en ensam kylslagen vårdag. Detta slags märkesdagar tenderar ju att bli föga mer än en dålig ursäkt för att inte göra något nämnvärt under resten av året.

En liknande symbolstrid gäller kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser.

Här har vi då borgerlighetens mantra och ständiga fallerande retorik. På inget sätt är den åttonde mars en märkesdag, det är tvärtom en dag som samlar kraft för kampen som fortsätter året om. Man behöver få ta plats, speciellt det offentliga rummet, där platsen ofta ockuperas av män och om man vill vara lite akademisk ”manligt strukturerade organisationer”.  Vad är nästa märkesdag som inte ”behövs”, 1:a Maj?

Sedan kommer vi till kärnfrågan för borgarna, kvotering. Här menar man att striden är symbolisk, precis som den åttonde mars. För den fria marknaden ska ju själv bestämma vem som ska sitta i styrelsen, och att kvinnor inte får vara med är pågrund av att dom inte är tillräckligt duktiga menar man. Man garderar sig dock genom att säga att i USA så tar kvinnor mer och mer plats eftersom dom ofta är mer utbildade, och i Sverige går vi i samma riktning. Men där har dom fel, för kvinnor har redan idag lika bra om inte bättre utbildning i snitt och detta syns inte bland de högsta posterna och mest lönsamma jobben.

Men här brister det i synen mellan socialister och liberala feminister. För en socialist så spelar inte könet någon roll, det är ändå en förtryckare. Medans för vissa falanger inom den feministiska rörelsen så är det precis detta som är det viktigaste. Kvinnokamp ÄR klasskamp, men att byta ut en förtryckare mot en annan bara för att det ska vara jämställt mellan förtryckarna är en debatt som är lika skrattretande som patetisk. Men som dock har fått folk att gå upp i varv.

I ledaren så citerar man Peggy Bruzelius som säger att lagstadgad kvotering vore en

”förolämpning mot de kompetenta kvinnor som sitter i styrelser”.

Även detta är liberalismens retorik. För det systemskifte som genomförts innebär att vi alla är konkurrenter, vi är individer som konkurrerar om jobb, partners och så vidare. Enligt denna tankegång skulle alltså en kvinna som kvoteras in i en styrelse per automatik vara okvalicifierad och inkompetent. Nu sitter jag inte i några styrelser men om jag hade en position att fylla och det är fem som söker jobbet, så tar jag väl den bästa för jobbet? Även om jag begränsats av att fem män inte kan söka positionen? Dessa fem kvinnor som söker jobbet har ju tagit sig dit på egna meriter och skulle förmodligen inte vara aktuella för jobbet om dom inte hade någon kompetens?

————————–

Vad är då den viktigaste frågan idag, detta 100 års jubileum?

För mig är det den kollektiva kampen. Att man ställer sig som en enad front och motsätter sig den individualistring som ständigt pågår. Tillsammans kan vi genomföra förändringar, bara tillsammans! I den kollektiva kampen kan man hitta lösningar på konkreta problem som våldtäkt, misshandel och akademiska problem som språkbruk osv. Klasskampen och kvinnokampen går hand i hand, för aldrig att högertanterna kommer gå med på mer än att få sitta med i maktens korridorer! Det som krävs är utan tvekan ett socialistiskt samhälle där vi ser varandra som medmänniskor och kamrater, istället för att ses som arbetskraft och konkurrenter.

Dock tror jag inte att parollen ”En för alla, Alla för en” kommer resas idag, men jag ska ner till stan för att ta reda på det!

Så idag så hedrar jag kvinnor världen över som kämpar och som lider och som förtjänar all uppmuntran och kärlek. Men på inget sätt innebär det att jag ställer mig bakom Antonia Axelsson eller klassförrädare som Wanja Lundby-Wedin.





Stackars prins och en liten blick på en liten del av feministisk teori

8 01 2010

Expressens ledare den åttonde januari 2010 handlar om kronprinsessan Viktorias (och den liberala medias nya favorit) man, den blivande prinsen Daniel Westling.

I november lämnade Westling sina vd-uppdrag för gymkedjorna Master Training och Balance. Detta tycker ledarskribenten är jättehemskt för Daniel Westling skulle vara en perfekt prins ”verksam som vd och småföretagare – är en utmärkt förebild och representant för det moderna Sverige. Och arbetslinjen.”

Daniel fick tydligen inte välja själv huruvida han skulle jobba som vd och småföretagare när han pågrund av att han snart ska bli prins.

Sedan tar vi ett långt citat som får mig att le:

”Det faktum att debatten om Westlings yrkesförbud uteblivit kan nog tillskrivas att han tillhör en liten minoritet: män i samhällets topp som lämnar sina yrkeskarriärer för att hustrun/sambon fullt ut ska kunna satsa på sin karriär.
I det fall Carl Philip hade varit tronarvinge och hans fästmö tvingas lämna vd-poster och lägga sitt entreprenörskap på hyllan misstänker jag att debatten faktiskt skulle ha infunnit sig: Ska verkligen inte en prinsessa – i ett av de mest jämställda länderna på jorden – kunna jobba? Tala om backlash! Kungahuset hade anklagats för att upprätthålla patriarkala strukturer och konservera gamla könsroller.”

Så här kommer vi till stackars prinsen delen. Han måste nu ge upp sin lovande karriär för att han ska bli prins, vad ska stackarn göra utan jobb helt ensam i det stora, stora slottet?!

Det sista i citatet är av större betydelse. Kungahuset skulle anklagats för att upprätthålla patriarkala strukturer och  konserverar gamla könsroller, redan nu. Oavsett om det är en kvinna som är tronarvinge. Nu blir det istället ett försvarstal för den duktige Westling (från samhällets topp skikt stackarn) som används för att föra fram en tanke om att det faktiskt finns även män som ger upp sina karriärer.

Men som så ofta med folk som inte förstår sig på detta med patriarkala strukturer så antar man att om det är en kvinna och inte en man som får maktpositionen, så bevisar det på något sätt att teorin om dessa strukturer ställs på sin ända. Men det dom missar är att det inte är kronprinsessans fysiska kön (kom nu inte och slå in dörren SÄPO, detta är inte på något sätt ett sexuellt-fan mail, inte för att jag tror att hon får sådana iof) som avgör de patriarkala strukturernas kontinuitet. Det är kungahuset och tronen i sig som är patriarkal, oavsett om det sitter en kvinnas eller mans rumpa på själva tronen. Hon kommer förväntas och upprätthålla exakt samma strukturer och former av makt som sin far, kung Gustav den femhundra trettonde (eller vad det nu kan vara).

Vad menar jag då? Jag menar att oavsett om det är en kvinna eller man som sitter på tronen så är kungahuset alltid en reaktionär borgerlig manifestation av patriarkatet, och det kommer utan tvekan upprätthålla gamla (eller konservera för att använda ledarens ord) könsroller. Bara för att statschefen bär klänning och definieras som kvinna betyder det inte att könsrollerna ändras. Men skulle prins Carl Philip bli kung och bära klänning och säga att han inte alls är man utan kvinna, då skulle jag nog kunna gå med på att könsrollerna förändras. Men kungahuset som institution skulle fortfarande vara patriarkal.

Men vänta nu! Tänker någon (kanske en påläst person som rynkar på pannan) OM kungahuset var patriarkal, då skulle Carl Philip ta över och inte Viktoria, för det innebär väl att makten behålls av män?

Vilket är rätt och riktigt i sig!

Så för att göra det ännu mer komplicerat så tittar vi lite närmare (suck!).

Okej, det enklaste sättet att fästa patriarkatet till framtida prins och drottning är den heterosexuella tvåsamheten, som förmyndigas i kyrkan (som även det är en patriarkal högborg). Sedan måste Viktoria be om pappas tillåtelse (och regeringens). Need i say mycket mera? Sedan går vi över till lite teori!

Könsmaktsordningen, ett ord som Kristdemokrater och andra huliganer får skrämsel hicka av!

Könsmaktordningen innebär (kort) att män i samhället är fostrade att inneha den ekonomiska och beslutande makten i familj och samhälle. Samhällets regler är utformade så att denna ordning kan upprätthållas. Men tvärt emot vad Hägglund och andra bibel onanister hävdar så är även kvinnor en lika stor del av könsmaktsordningen. Kvinnor fostras att ha en syn på sig själva som mindre värda och självklart underordnade mannen. Eller så kan man säga att flickor fostras till att upprätthålla synen på pojkar och män som normen och det positiva samtidigt som kvinnan ska anpassa sig så gott de kan till det. Kvinnor anses i hög grad vara traditionsbärare i detta värderingssystem genom att de fostrar sina söner till maktinnehavare och sina döttrar till ”duktiga flickor” och ”riktiga kvinnor” enligt normen för att kvinnan underordnar sig naturligt.

Och bara för att komplicera detta ytterligare så tar vi till med begreppet intersektionalitet (känner du en feminist eller genusvetare så säg det ordet varannan mening och du kommer få tårade ögon tillsvars). Intersektionalitet innebär att man tittar på hur makt och ojämlikhet, hur dessa existerar och fungerar i olika identitetskategorier som till exempel kön/genus, klass, sexualitet och etnicitet.  Man kan använda intersektionalitet för att kunna förstå hur avvikande, underordnade eller exkluderande identiteter som arbetarklass eller ”icke-vit” produceras. Men man kan även utkristallisera de som härskande eller överordnade identiteterna som vithet, heterosexualitet eller överklass (vilka alla förövrigt passar in på framtida prins och drottning, tänka sig!).  Intersektionalitets teori menar alltså att det finns FLERA maktordningar (inte bara ”kvinnoförtryck) utan att maktordningarna är beroende av varandra. Med andra ord är inte kvinnor bara kvinnor eftersom könsmaktsordningen (det jag pratade om nyss alltså) precis lika lite som klass eller sexualitet inte ensamt räcker för att förklara hur ojämlikhet uppstår och makt utövas. Maktordningarna kan enligt den här teorin inte rangordnas och det finns maktordningar inom varje maktordning (jag vet det blir lite abstrakt). För att tala klarspråk:  Klassförtrycket är alltså inte den viktigaste att kämpa emot (enligt en intersektionell synvinkel bör påpekas) utan flera byggstenar eller aspekter som t.ex religion,kön klass och sexualitet spelar in och avgör hur man definierar en individs identitet och dennes villkor och förutsättningar.

Så då har vi en könsmaktsordning där kronprinsessan bär med sig normerna från kungahusets tradition och kultur, som är konservativ och ytterst patriarkal!. Sedan är hon kvinna, vit, heterosexuell och överklass vilket ger en definition på hennes individ. Resultatet? En vit heterosexuell överklasskvinna, uppfostrad till att uppträda och uttala sig enligt den kungliga traditionen med vad allt detta innebär. (Jag skulle vilja fördjupa analysen massvis, men jag har inte tid tyvär.)  Vilket i sin tur visar hur patriarkatet upprätthålls inom och genom kungahuset.

Åter då till den stackars prinsen.

” -”otillbörligt gynnande” av hans affärsverksamhet efter ett giftermål. ”Det finns egentligen inget legalt hinder, men det har gjorts en bedömning av vad som är lämpligt” har kungafamiljens advokat Axel Calissendorff deklarerat.” Vilket till och med jag håller med om. I det kapitalistiska samhälle som vi lever i, så förstår dom flesta av oss vikten av varumärken. Godistillverkare och porslins skapare får genom att vara kunglig hovleverantör någon slags gimmick att använda som reklam. Westling kommer att få betydligt mer pengar att leva på än en vanlig arbetare bara för att han sover i framtida drottning Viktorias säng (och återigen, inga nedslagna dörrar SÄPO) och skulle han utnyttja sin position som demokratispottare, förlåt prins. Skulle det ge honom massvis med fördelar som affärsman.

I ledaren så menar man att Sveriges statschef inte ska gynna företag genom gratis reklam som man får för att vara hovleverantör. Men prinsen Westling ska dock få fortsätta bedriva sin verksamhet som vd istället för den passiva delägar rollen, för att han skulle skaffa sig marknadsfördelar i den ”hälsofrämjande gymbranschen”är en överdriven rädsla. (Är verkligen gymbranschen hälsofrämjande är ett intressant ämne, som jag inte tar upp idag men lägger på minnet). I sann kapitalistisk anda så tycker man att han ska få fortsätta som vd, för han kommer ju ända tjäna pengar som passiv delägare.

Jag har skrivit över 1300 ord för att komma fram till slutklämmen som kommer ta upp ett ytterst liten del av hela inlägget.

I ledaren så kommer det egentliga skälet fram för att det är så synd om prinsen.

”Trots att jag är inbiten republikan måste jag konstatera: det är trist att Westling slutar jobba. En prins – verksam som vd och småföretagare – är en utmärkt förebild och representant för det moderna Sverige. Och arbetslinjen.”

Det är alltså inte synd om prinsen egentligen. Det är synd om det borgerliga varumärket! Westlings status som prins och gift med Viktoria, samtidigt som han jobbade som vd och småföretagare skulle ge Svenskt Näringsliv och kapitalismen en ny omslagspojke. Kapitalismens och borgarnas ansikte utåt. Som varje gång han sågs med Viktoria på ett barnhem i Nairobi eller på semester på den Franska rivieran, skulle komma att förknippas med borgarnas bild av arbetslinjen.  Jag har en lösning på hela problemet som skulle lösa Expressens problem och alla våra andras samtidigt. Avskaffa kungahuset i sann demokratisk anda och instifta republik. Då kan Westling jobba som vd och vi andra kommer ett steg närmare ett demokratiskt Sverige.

Nu måste jag sluta! Och jag ber om ursäkt för den knappa analysen av patriarkatet och Viktoria, jag har mer och säga där och en bättre förklaring. För den jag gav känns lite lätt och förenklad (på ett dåligt sätt) men det får duga för poängen var ändå Westling och borgerlighetens förfäran.





Att bära slöja, eller icke bära slöja. Det är frågan!

11 10 2009

Så nu börjar det bli en debatt om slöjor och niqab, igen.  En Niqab är en heltäckande form av slöjan där endast ögonen syns.  Ett bra exempel sker på Newsmill.se där man skriver från båda sidor.

På en sida står Aje Carlbom som är socialantropolog vid Malmö högskola och doktorerade på muslimskt liv i Rosengård. Och med sig har han flera andra skribenter.

På den andra sidan står Leila Mahmoud och Alia Khalifa, som båda bär Niqab och studerar här i Sverige.

Aje Carlbom orerar skickligt, vilket man kan förvänta sig av en akademiker.  Låt mig referera ett par citat för att ge en bild.

1. ”Muslimer praktiserar en genusordning flertalet svenskar ser som tillhörande en förgången tid. Förtryckta eller inte, för moderna människor är det naturligtvis absurt att kvinnor inte kan visa håret för främmande män eller täcker ansiktet med mask.

2. ”För många muslimer, i särskilt hög utsträckning för islamister, betraktas islam som ett system som ska styra ”allt”. Individens tänkande ska präglas av islam, ekonomin ska underordnas islam, sociala relationer ska organiseras enligt islam, människors sexliv ska bestämmas av islam etcetera”

3. ”Vi ska däremot vara beredda på att ta konsekvenserna av en hög invandring från muslimska länder och av att islam har etablerats i landet. Priset den svenska nationalstaten betalar för detta är en uppdelning av samhället i etniska och religiösa enklaver utan kontakt med det dominerande samhället.”

Citat nummer 1. Att ens dra alla över en kant trodde jag man slutade med på gymnasiet, och på högskolan trodde jag man hade vett nog att referera till forskning, för det skulle vara sensationellt om så vore fallet.  Genusordningen flertalet svenskar ser som tillhörande en förgången tid är även det intressant. Så människor i Sverige tycker att det tillhör det förgångna att inte visa håret för andra män, men vi tycker det är okej att män får mer betalt för att dom har sina genitalier på utsidan av kroppen?

Citat nummer 2. Intressant det där med islamister, eller hur? I USA har vi kristna som tycker att kristendomen ska styra ”allt” osv? Det är dock inte min poäng. Jag skulle kunna tänka mig att argumentera med samma termer men byta ut islam med kapitalism. Fast det skulle väl vara chockerande inte sant?

Citat nummer 3. Jag håller helt med, vi måste vara medvetna om att uppdelningen sker, men det är inte bara i etniska och religiösa enklaver, klass är en fantastiskt stor faktor att utelämna. Den växande underklassen i Sverige är ett monumentalt problem, och skulle man satsa på att skapa jobb och möjligheter i förorterna så tror jag med bestämdhet att folk skulle känna sig mer i kontakt med det ”dominerande” samhället. Majoritetens diktatur över minoriteten är något man måste ta i beaktande.

Så över till kvinnorna som vill bära sina Niqab, som även dom skriver mycket skickligt.

1. ”Kvinnor från olika trosuppfattningar har genom tiderna täckt hela eller delar av kroppen.”

2. ”Den främsta orsaken bakom vårt beslut är viljan att närma oss vår Skapare.”

3. Tron om att muslimska kvinnor är underkuvade är väldigt misvisande. Ingen tänker, handlar eller ens pratar för oss, det borde inga andra än vi själva få göra i alla fall. Ändå blir vi kategoriserade i ett fack där ingen muslimsk kvinna är den andre lik. Alla muslimska kvinnor vi känner, inklusive vi själva, är väldigt unika i sätt och personlighet. Att benämna oss alla som förtryckta varelser bevisar hur föga man egentligen vet om muslimska kvinnors vardag.”

Citat nummer 1. Det är ett helt korrekt historiskt påstående. Men det är precis det som är problemet, det är HIStory. Det som präglar hela vår historia är att den till största del skrivs och har skrivits av män. Hade vi gjort om bibeln eller koranen ur ett HERstory perspektiv, hur skulle då se ut? Det faktum att det är kvinnor som ska skyla sig tycker jag talar för sig självt?

Citat nummer 2. Här blir det intressant. Genom att hävda att det är för att känna sig eller vara närmare sin Gud så kommer vi till en helt ny fråga. Hur hårt tror vi på religions-friheten? Är det okej att genomföra vissa saker i religions-frihetens namn? Om det nu står i koranen att man ska/kan bära kläderna, kan då den Svenska staten gå in och säga ”Nej” ? Så frågan lyftes från kvinnoförtryck till religions förtryck.

Citat nummer 3. Det dom tar upp här pekar dels mycket riktigt på att det inte går (och inte är okej) att generalisera och dels att dom inte ställer upp på tanken om att dom själva är förtryckta. Kan vi gå in och säga till en människa att hon är förtryckt, men hon vet bara inte om det? Samma moraliska fråga ställs vänstern inför som säger att fattiga i tredje världen är förtryckta, utan att riktigt ha pratat med arbetarna i tredje världen.

Kan vi hävda en  absolut moralisk överhöghet och peka på en människa och säga ”Du får tro på vilken gud du vill, men på dessa villkoren?”

Jag anser att vill du tro på en eller flera gud/gudinnor (eller något annat?) så är det fantastiskt mysigt och helt okej. Men när vi skilde staten från kyrkan så tog vi ett enormt steg framåt i utvecklingen. Jag är på inget sätt övertygad om den borgerliga demokratins nytta och tycker att man ska ha rätten att tänka sig tanken med en muslimsk stat, på samma sätt som vi har kristna stater.

Men jag tror vi ska vara väldigt försiktiga med att börja peka med moralfingret utan att ha tänkt igenom det. Jag tror på jämlikhet, men måste min västerländska tolkning av begreppet ha företräde?

Lite funderingar bara.

/Sigge

Moral är en knepig kaka

Moral är en knepig kaka