Kokain och Kuba

9 08 2010

Åter i Malmö efter semester och jobb.

Under semestern i Turkiet så hade jag med mig en bok, Lasse Wierup och Erik De la Regueras ”Kokain – Drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”.

Dramatisk titel, men boken gör skäl för sitt dramatiska namn, jag lovar.

En specifik passage intresserade mig lite mer än resten och det är den delen jag tänker ta upp idag.

Faktan är från kapitel fem (sid 124) i boken.

—-

Kuba är fattigt, men om man frågar de äldre i Guantanamo om revolutionen 1959 så innebar det en drastisk förändring till det bättre för dem.

-”Vi är fortfarande fattiga, men jämfört med hur det var förut har vi i allafall fått leva i ett rättvist samhälle”. Säger Maria Gonzalez.

Med USAs Guantanamo bas i sikte fortsätter Maria Gonzalez prata

-”När jag var barn på 50-talet brukade amerikanerna komma in till stan varje helg för att dricka och göra av med sina dollar. Då var fatttigdomen och analfabetismen utbredd och folk fick sina löner i checkar som de var tvungna att spendara i sina patroners affärer. Många unga flickor tvingades prostituera sig i desperation.”

I många år låg Kubas svar på Amsterdams ”Red light district” i Guantanamo, trots att staden bara har 200 000 invånare. ”Zonen” som området kallades, var en sträcka kvarter där hundratals unga fattiga kvinnor bjöd ut sina kroppar till de amerikanska marinerna, ofta för bara ett par dollar per samlag. Polisen lade sig inte i, det mesta var tillåtet.

Under den här tiden odlades marijuana i flera provinser på Kuba och även heroin var lätt att få tag på. Men det var en annan och mer exklusiv drog som på allvar började få fäste på ön, trots att den nästan helt fallit i glömska i resten av världen. Eliten i Guantanamo och resten av Kuba fick kokain som sin favorit drog. Kokainet fungerade som statusmarkör. Och någon större risk att åka fast för dessa partydjur i överklassen fanns inte. Rättsystemet på Kuba var sedan länge känt för att vara förlåtande mot dem som hade tillräckligt med pengar.

Kokainet blev på 1950-talet en del av ett större underhållningskoncept på ön, med mambo, kasinon, kvinnor och vita stränder som lockade tusentals amerikanska turister varje år. Bland finansiärerna bakom denna turistboom fanns en rad företrädare för den amerikanska maffian. De mest framträdande var George ”lucky” Luciano och hans vän Meyer Lansky som kallades ”maffians revisor” på grund av sin talang för att tvätta pengar.

På direkt inbjudan av diktatorn Fulgencio Batista hade Meyer Lansky några år tidigare börjat investera i lyxhotell, nattklubbar och kasinon på Kuba. Batista hade fått smak för att göra affärer med maffian redan under sin första regeringsperiod på 40-talet, och när han nu var tillbaka vid makten lovade han sina utländska investerare i turistbranschen att ingen kontroll av deras förflutna skulle göras.

I en klassisk scnen i filmen ”Gudfadern II” försöker den judiske maffia-bossen Hyman Roth, vars karaktär är byggd på Meyer Lansky, förklara fördelarna med att investera på Kuba för sina allierade i den italiensk-amerikanska maffian:

Här är vi skyddade och kan göra vinster utan […] att behöva oroa oss för det förbannade justitiedepartementet, med FBI på 20 mils avstånd och i partnerskap med en vänligt sinnad regering.

Lansky var djupt involverad i heroin smuggling och Kuba var en av de viktigaste transitplatserna för att få in det i USA. Men heroin sågs som en dyr och ointressant drog för överklassen, detta ledde till kokainets framfart.  Vid slutet av 50-talet hade Kuba blivit centrum för en ny global kokain industri. Handeln sköttes av kubaner och andra latinamerikaner som upprättade hemliga laboratorier på ön och förvandlade den importerade, sydamerikanska kokapastan till kokain. Kokainet flödade fritt och maffian, karteller och Batista stoppade miljoner och åter miljoner i fickorna.

Under 1950-talets sista år ökade frustrationen märkbart inom amerikansk polis över situationen på Kuba. Korruptionen i statsapparaten var mer regel än undantag under Batistas styre. Hans kurirer hämtade varje kväll ut 10% av vinsten från samtliga kasinono, inklusive de som ägdes av maffian. En inofficiell skatt som hamnade i hans egen ficka. Diktatorns sekreterare uppskattade 1958 att Batistas personliga förmögenhet var omkring 300 miljarder dollar, som var utspridda på konton i diverse länder. Efter revolutionen Sa Castroregimen att Batista DESSUTOM stulit 424 miljoner dollar ur guld- och valutareserven innan flytt landet.

Den akademiska termen för Kuba under Batista skulle med all säkerhet vara en så kallad ”havererad stat” om inte en ”narkostat”.

I bergen fanns Castro och lovade att kasta ut maffian och stänga alla kasinon. Folkets missnöje med regimen delades av istort sett hela befolkningen.

Meyer Lansky lämnade Havanna och Kuba den 7 januari, dagen innan Fidel Castro och revolutionen kom. Men med sig hade han och maffian en drog som skulle göra revolution för brottsyndikat världen över.

När Revolutionen befästes så var inte alla glada. Den övre medelklassen och överklassen var inte glada över att deras levebröd socialiserades och att deras maffia fasoner inte accepterades. De flydde till Miami och där organiserades man i lilla Havanna i maffia syndikat. De smidde planer för att återvända till Kuba, och hur finansierades man? Dels genom CIA och den amerikanska staten, men även genom kokain smuggling….


—-

En liten del, en intressant del. Läs boken!

På återseende 😉

Annonser

Åtgärder

Information

One response

12 08 2010
SuperZozo

Haha du är så skön!
Tryck dit dom allihopa!

Peace!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: