Venezuela och Chavez

15 03 2010

I brist på tid så publicerar jag en bra artikel från Proletären angående Chavez och TV-kanalerna.  Borgarna grät krokodil tårar och pratade om fri press och diktatoriska Chavez… här är en annan bild av situationen.


Från Proletären: 2010-02-03

Förbud mot Chavez-kritisk tv”. Så löd rubriken i Svenska Dagbladet förra veckan. Venezuelas socialistiska regering utmålas som fiende till press- och yttrandefrihet. Fakta om den ”förbjudna” tv-stationen RCTV ger en annan bild.

Mediestriden i Venezuela har pågått under många år. Då och då blossar den upp och blir en internationell nyhet. Striden handlar inte om att regeringen Chávez försöker tystar oppositionella medier eller inskränka yttrandefriheten.

Vad som hänt är följande:
Den 23 januari stoppades tillfälligt sändningarna från sex kabel-tv-stationer. Venezuelas nationella kommission för telekommunikation (Conatel) motiverade åtgärden med att stationerna bryter mot Venezuelas nya medielag, Lagen om socialt ansvar i radio och tv.

Lagen slår fast att medier måste definiera sig som nationella eller internationella. De som har ett utbud där minst 70 procent är producerat i och för Venezuela ska klassas som nationella och därmed underkastas demokratiskt beslutade lagar.

Conatel har efter en granskning funnit att 164 tv-stationer är internationella och 105 venezuelanska, vilket alla utom de nämnda sex kanalerna accepterade.

Ökänd kupp-tv
Den största och mest kända av de sex är Radio Caracas de Venezuela (RCTV). När den nya medielagen antogs lade RCTV till ”International” i sitt namn och hävdade stationen inte längre är venezuelansk.

Conatel ger en annan bild. Enligt myndigheten kan hela 94 procent av RCTV:s sändningar klassas som inhemska. Budskapet från Conatels chef Diosdado Cabello är kort och gott: Registrera RCTV som en nationell kanal, då kan ni börja sända igen.

RCTV vägrar. Stationen och dess ägare, mediekapitalisten  Marcel Granier, är ökända för stödet till högeroppositionen. Därför försöker RCTV frammana bilden av att en diktatorisk regering tystar en fri tv-kanal.

Sanningen är att RCTV är en av de mest demokratifientliga krafterna i Venezuela. Den var en av de viktigaste aktörer i försöket att störta den folkvalda regeringen i april 2002. Stationen sände om och om igen förfalskade filmklipp som visade hur president Chávez anhängare sköt mot oppositionella demonstranter. De medier som gav en annan bild stängdes med våld av kuppmakarna.
Earle Herrare, ledamot i Venezuelas nationalförsamling, säger till Radio Nacional de Venezuela att detta är en strid mot de mediekapitalister och andra ”som tror att de står ovanför staten, regeringen och det venezuelanska samhället… De tror att lagen gäller för alla venezuelaner utom de evigt mäktiga.”

Medielagen
RCTV har under de knappt åtta år som gått sedan den misslyckade kuppen fortsatt i samma stil. Allt från lögner till våldsuppmaningar kablas ut i syfte att underminera regeringen. Ett typiskt exempel är en intervju från 13 januari med Noel Álvarez, ordförande för företagarorganisationen Fedecamaras, också en av ledande krafterna i kuppförsöket. Álvarez förklarade att den politiska situationen i landet kräver en militär lösning, det vill säga en statskupp.

Problemet för RCTV är att stationen inte skulle kunna fortsätta att sända sådant, om den klassas som en nationell station. Hindret är den nya medielagen, skriven utifrån erfarenheterna från kuppförsöket och efterföljande våldsuppmaningar. Förutom kravet att viktiga meddelanden från regeringen måste sändas, innehåller lagen en begränsning av reklam samt förbjuder rasistiskt och sexistiskt innehåll. Men det värsta, ur RCTV:s synvinkel, är att den förbjuder sådant som uppmuntran till upplopp eller mord på presidenten. Ja, till och med det sistnämnda har förekommit i kanalens sändningar.

Nödvändig reglering
Att den venezuelanska regeringen ser det som nödvändigt att reglera medierna är fullt begripligt. Snarare kan man förvånas över att de privata medierna och dess ägare aldrig bestraffats för inblandningen i kuppförsöket.

Regleringen av medierna ska ses i ett större perspektiv. Den venezuelanska regeringen driver en medveten politik för att bryta en liten grupp mäktiga mediekapitalisters kontroll över vad venezuelanerna får höra och se.

I augusti 2009 fråntogs 32 radiostationer samt två tv-stationer sändningsrätten då de brutit mot medielagen. Också den gången anklagades Chávez för att strypa yttrandefriheten. Men vad den venezuelanska regeringen gjorde var att istället ge dessa stationers frekvenser till alternativa och lokala medier, som står på kö att få sända radio och tv. Omfördelningen av frekvenser till medier som drivs av folkliga organisationer betyder minskad makt för mediekapitalet, men ökad yttrandefrihet för folket.

Tillbaka till stängningen av de sex tv-stationerna. Den 27 januari hävde Conatel stoppet för fyra av dem då dessa presenterat nya dokument som visar att de bör klassas som internationella. Den nyheten har inte gett några rubriker världen över.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 5, 2010

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: