Heroin och badhus!

15 02 2010

Jobbat ett pass och är lite seg. En del körande så man har lyssnat på radion och nu har jag läste lite tidningar på nätet.

Idag ska den ”kontroversiella” metoden att ge missbrukare gratis heroin introduceras i Danmark. Detta upprör folk till höger och vänster.

Jag vet inte riktigt var jag själv står, men jag erkänner villigt att det är ett fantastiskt intressant ”experiment” (det låter hemskt att kalla det experiment men jag kommer inte på något bättre ord).  Det är bara åtta av fyrahundra som har nappat på erbjudandet. Tanken är att man ska minska de drogrelaterade brotten då man får det gratis och därför inte ”behöver” vara kriminell för att få ihop cash till heroinet.

Visst knark är inte bra, men vi har problemet och vi misslyckas konstant att tackla det. Danmark provar något nytt, dom vågar testa sig fram. Är det rätt väg att gå moraliskt? Allvarligt talat så har moral inte med saken att göra, hur mycket man än vill. Det handlar om människors liv (och ja missbrukare är precis lika jävla mycket människor som ”oss”) och försöker vi inte på alla sätt, uttömmer alla möjligheter, så misslyckas vi som samhälle och medmänniskor.

Är det inte vår skyldighet att försöka hjälpa folk som har hamnat lite snett i livet, som kanske inte riktigt passat in i våra fyrkantiga ramar? Så låt oss se resultatet av danskarnas försök innan vi kastar oss över den moraliska panik knappen!

***********************************************************************************

Jag var på badhuset igår med jobbet och hade med mig åtta ungdomar. Jag satt och tittade på dom men efter ett tag blir det lite tråkigt så jag kikade på folk runt om kring mig. Två saker slog mig direkt. Jag såg mer överviktiga barn än jag tidigare sett och jag noterade pappor med sina söner.

I Landskrona är badet inte så stort och det var inte jätte många människor. Men de pappor jag såg var där med sina söner, jag såg inte en enda pappa med en dotter.

Nåväl.

Tre av papporna hade med sina söner till den djupa bassängen och skulle där få dom att hoppa. Ingen av de tre sönerna var särskilt pigga på detta (Och detta sker vid tre separata tillfällen, dom gjorde det inte tillsammans) och för att få dom i vattnet så användes två olika tekniker. Två av papporna sa saker som ”Var inte feg” och ”Till och med små flickor hoppar i, du vill väl inte vara sämre än en liten tjej?”. Efter ett tags skam beläggande så fick dom motvilligt sina söner att hoppa i. Men dessa pojkar hoppade bara i en gång och ville sedan gå upp. Papporna stegade stolta upp för stegen och tog leende sina söner i händerna medans dom gick mot kiosken och köpte lite godis eller något till sin ”duktiga son som inte är som en liten flicka eftersom han hoppade i”.

Den andra pappan hoppade i först och frågade om sonen inte ville hoppa han med. Sonen skakade på huvudet och såg ner i marken. Farsan klättrar snabbt upp och sätter sig på kanten och ber sonen sätta sig bredvid honom. Tillsammans sitter dom med fötterna i vattnet och det är då ingen direkt ”fall längd”. Pappan säger att dom kanar i tillsammans så kan sonen se hur det känns. Sonen nickar och håller stadigt i pappas hand.

Det plaskar till och sonen kommer upp spottandes vatten med ett stort leende på läpparna. ”Vad duktig du är (barnets namn)”.

Dom går upp igen och ställer sig nu på kanten. ”Pappa, om du håller mig i handen så kanske jag vågar hoppa nu”. Pappa nickar och håller honom i handen. Lika glad kommer pojken upphoppandes ur ytan och sprattlar frenetiskt med benen och plaskar med sina armar (beklädda med kuddar för att hålla honom flytande.) Återigen går dom upp för stegen och ställer sig vid kanten.

”Pappa, om du väntar i vattnet så provar jag och hoppa själv.” Säger pojken.

”Är du säker (barnets namn)”

Pojken nickar och tittar beslutsamt på vattenytan.

Farsan gör ett svanhopp och landar lite illa men kommer upp till ytan och simmar bakåt för att ge pojken utrymme.

Pojken hoppar ner i vattnet och kommer upp till ytan.

”Pappa! Oj vad rädd jag var, men det var kul samtidigt!”

Pappan simmar fram och kramar om sin son som lyckligt slår armarna kring sin far.

Från min sittplats känner jag hur det tåras i ögonen på mig, jag blir faktist väldigt rörd. Jag känner inte dom, jag har aldrig sett dom förut och vet inte alls hur dom har det hemma eller liknande. Men jag önskar att om jag mot förmodan någon gång blir pappa (vare sig det är till en son eller dotter) att jag är en lika bra farsa som den här mannen!

Efter detta så hoppar den lilla pojken med den blonda kalufsen konstant och det är motvilligt han följer med sin pappa när dom ska gå. Innan dom går in i herrarnas omklädningsrum så kastar han en sista blick mot den djupa delen av bassängen och jag kan känna hur motvilligt han går därifrån. Jag bevittnade en ung pojke som övervann sin rädsla inte genom att tvingas eller skam, utan av kärlek och mod.

Ibland får jag så mycket hopp av så lite. Jag tror att den händelsen kommer leva kvar hos mig väldigt länge.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

2 03 2010
P.C

Väldigt fin berättelse om det som hände på badhuset…snällt av dig att dela med dig!!

3 03 2010
Odström

Åh så lite så 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: