Rom kriget!

3 01 2010

Vi börjar med Nancy Fraser då eftersom jag nämnde henne igår.

Men istället för att skriva om henne, hittade jag en intervju som Arena hade i sitt senaste nummer.  KLICKA HÄR för att läsa.

Istället så ska jag prata om Rom kriget.  Rom kriget? Tänker man kanske och funderar på andra världskriget eller det romerska imperiet. Men då blir det fel, jag pratar om alkoholen rom!

På de flesta krogar i landet och på systembolaget, kan man köpa Bacardi. Det är en väldigt populär dryck, speciellt de smaksatta romblandningarna som finns.  Och medans ni nu tänker ”Vad är han emot den här gången?” så öppna sinnet så skall jag förklara!

För några år sedan så skrev författaren och journalisten Calvo Ospina en bok med den insiktsfulla titeln ”Bacardi, det dolda romkriget”. Boken handlar om den av USA finansierade ”oppositionen” på och utanför Kuba och den rekomenderas!

Bacardi är  den största romtillverkaren i världen, och den femte största sprittillverkaren, och är också nära knuten till den exilkubanska maffian  i Kubans-Amerikanska Stiftelsen i Miami och Madrid, med band som de ständigt försökt dölja.

Bland annat genom att noga dölja sina förbindelser med den antikubanska maffian och med USAs övergrepp i andra delar av Latinamerika och Afrika har Bacardi lyckats skydda sitt rykte i Europa och har inte drabbats av dålig publicitet i samma utsträckning som Nestlé, Texaco, Shell och andra multijättar.  Det var först i samband med Helms-Burton-lagen som Bacardis roll blev bekant. Denna lag som försöker tvinga hela världen att medverka till att USA-bolag och exilkubaner ska få tillbaka storgods, byggnader och fabriker på Kuba, skrevs av Bacardis advokatstall och genomdrevs sedan av lobby-företag knutna till Bacardi.

Bacardi vill lägga beslag på Havana Clubs fabriker på Kuba, som dock aldrig tillhört Bacardi. På så sätt vill man bli av med en växande konkurrent på rom-marknaden.

Bacardi-företaget var inte längre kubanskt när revolutionen segrade 1959, utan hade flyttat sin hemort till Bahamas och huvuddelen av romtillverkningen till Puerto Rico, medan den främsta marknaden låg i Mexiko. På Kuba fanns romfaten, och det goda ryktet, äkta kubansk rom. Det är ett rykte som ironiskt nog har vuxit med revolutionen. Dock marknadsfördes Bacardi inte som kubansk rom efter 1959. På etiketterna stod Puerto Rico eller Bahamas. Och de ville inte erkänna drinknamnet Cuba Libre, utan försökte utan framgång kalla drinken ”Coca Cola & Bacardi”. Så var det till 1993 då etiketterna plötsligt sade ”Grundat på Kuba”.

Berlinmurens fall ledde inte till Kubas kollaps, som de hade hoppats. Torricelli-lagen 1992, som var den första skärpningen av krigföringen mot Kuba, kunde inte heller få kubanerna på knä. Så nästa drag var Helms-Burton-lagen, författad och genomdriven av Bacardi och Kubansk Amerikanska Stiftelsen. Att Bacardi trädde fram i samband med HB-lagen berodde på att de var övertygade om att den skulle göra jobbet, och att det bara skulle återstå att skörda frukterna. För enligt HB-lagen tillhör Bacardi dem som ska överta det ”demokratiska” Kuba. Redo står även Coca Cola, Pepsi, General Motors och Chiquita.

När Kuba inte faller, åren går och Havana Club växer, blir nästa drag att driva igenom en lag i USA som fråntar Havana Club (det kubanska) rätten till sitt namn och varumärke och istället ger det till Bahama-företaget Bacardi. De säljer nu sitt falska ”Havana Club” i USA. Det har lett till att EU stämt USA inför WTO, eftersom ett franskt företag har den internationella rätten till kubanska Havana Club. Men WTO har än en gång visat att lagarna inte gäller USA, och har inte godtagit EU s klagan, trots att detta innebär ett grundskott mot den kapitalistiska ordningens heliga varumärken. Nu skiter jag fullständigt i varumärken och privatägandet, men det demonstrerar fantastiskt vackert hur den fria marknaden bara är fri för vissa.

En omsorgsfullt planerad komplott att mörda Castro planerades 1964, enligt säkerhetsrådsdokument som inte offentliggjordes förrän 1998. Enligt dokumenten bidrog Bosch med 100.000 dollar av de 150.000 som USA-maffian begärde av CIA för att mörda Castro, hans bror Raul och Che Guevara.
Direktörer och ledande aktieägare inom Bacardi låg bakom bildandet av CANF, Cuban American National Foundation 1981, som skulle bli den organisation som därefter skulle samordna försöken att störta Castro. CANF deltog också i det hemliga kriget mot sandinisterna i Nicaragua. De gjorde ingen hemlighet av sina operationer utan hänvisade till sitt ”aktiva deltagande i den centralamerikanska konflikten och våra ansträngningar att informera och vägleda dem som vill se ett fritt Nicaragua”. CANF hade en ledande roll i kampanjen att kvarhålla den kubanske pojken Elian Gonzales i Miami mot faderns önskan, för två år sedan.

***

Så därför är jag inte för att man ska stödja Bacardi! Ett företag som finansierar terrorism. Hade man finansierat terrorism som kopplades till islam skulle företagets tillgångar frusits av USA och västvärlden. Men det gäller bara de ”dåliga” terroristerna.

Till alla er Rom älskande människor har jag dock en lösning! Havana Club! Det är den godaste rommen utan tvekan och bäst av allt! Den finansierar inte terrorism! Så nästa gång du står där och ska välja vilken god rom du ska tjacka på systemet, ta Havana Club… den lagrade!

Nu blir det in hämtning av tvätt och sedan ett försök till sömn.

Annonser

Åtgärder

Information

One response

10 01 2010
Amer Al-bayya

Balfourdeklarationen (1917)
Balfourdeklarationen är ett yttrande av den 2 november 1917 av den brittiske utrikesministern Arthur James Balfour, i vilket han meddelar lord Walter Rothschild, ledaren för det judiska samfundet i England, att den brittiska regeringen stöder förslaget att upprätta ett judiskt hemland i Palestina, dock under omständigheterna att detta inte skulle komma att påverka den i Palestina redan boende arabiska befolkningen. År 1917 var Palestina fortfarande formellt en del av det Osmanska riket men blev efter första världskriget ett brittiskt protektorat.
Två inflytelserika sionistiska ledare hade försökt förmå den brittiska regeringen att fatta beslut om att Palestina i sig skulle bli judarnas eget hemland, men så långt ville inte britterna sträcka sig. Tvärtom, de valde att inte använda ordet ”state” (‘stat’), utan istället uttrycket ”national home [for the Jewish people]” (ungefär ‘ nationellt hemvist [för det judiska folket]’) och vidhöll under årtionden att man inte hade avsett en fri statsbildning (även om åtskilliga brittiska politiker rent privat var för en sådan).
Av samma anledning skrev man inte ”Palestine” enbart, som saken faktiskt formulerats i ett första utdrag, utan ”in Palestine”, för att inte ge sken av att man hade avsett hela Palestina.
Brevet i översättning [redigera]
Utrikesdepartementet
2 november 1917

Käre Lord Rothschild!
Det bereder mig stor glädje, att å regeringens vägnar överbringa Eder följande deklaration av medkänsla med de judiska sionisternas strävanden, vilka har blivit underställda och bifallna av kabinettet:
”Regeringen ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket och kommer att på bästa sätt bemöda sig om att underlätta verkställandet av denna avsikt, under den otvetydiga förutsättningen att intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke‑judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställning som åtnjuts av judar i något annat land.”
Jag skulle vara tacksam om Ni ville göra denna deklaration veterlig för den Sionistiska federationen.

Eder tillgivne
Arthur James Balfour

Foreign Office
November 2nd, 1917.

Dear Lord Rothschild,
I have much pleasure in conveying to you, on behalf of His Majesty’s Government, the following declaration of sympathy with Jewish Zionist aspirations which has been submitted to, and approved by, the Cabinet:
”His Majesty’s Government view with favour the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, and will use their best endeavours to facilitate the achievement of this object, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country”.
I should be grateful if you would bring this declaration to the knowledge of the Zionist Federation.

Yours sincerely
Arthur James Balfour

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: