Vi pressar upp priset på hyrorna och kallar det framsteg, vilken briljant idé!

Detta blir nog ett LÅNGT och JOBBIGT inlägg…. men jag tror det är värt det

Innan jag går in på borgarnas ”nya” briljanta idé så tänkte jag dela med mig av en rolig studie. (Saxat från Expressen.se)

Enligt psykologen Satoshi Kanazawa, vid London School för ekonomisk och politisk forskning, är det mer sannolikt att en man är trogen – ju smartare han är.
- Teorin utgår ifrån att ju intelligentare män är, desto mer värdesätter de den sexuella exklusiviteten mer än mindre intelligenta män, säger han, enligt Daily Mail. Hans teorin bygger på att män tidigare alltid har varit något polygama, men att detta nu har utvecklats till att man ingår en sexuell relation med en enda person.  Enligt psykologen Satoshi Kanazawas forskning har intelligenta män lättare för att anpassa sig och ta till sig den nya utvecklingen. Enligt hans forskning är det också mindre sannolikt att intelligenta människor tror på Gud eller håller fast vid en konservativ uppfattning.

Vilket ger mig lite glädje då jag tydligen har ganska högt IQ haha! Väntar med spänning på en liknande studie om kvinnor, men och andra sidan så är jag säker på att vissa kvinnor har ett IQ som är i paritet med en amöba (precis som vissa män). Så en kvinna som är konstant otrogen och även tror på Gud är efterbliven, intressant! (eller en man för den delen).

******

Nåväl åter till borgarnas briljanta idé.

Det är kommun- och finansmarknadsminister  Mats Odell som kommer med detta fantastiskt idiotiska men briljanta förslag.

Vad är det då dom har kokat ihop denna gången?

Jo nu ska Hyror ska sättas enligt bruksvärdesprincipen och de privata fastighetsägarna ska vara med och förhandla om hyrorna. De kommunala bostadsföretagens hyresledande roll försvinner.

Vi tar ett historiskt steg mot att råda bot på en situation som rått länge, det låga bostadsbyggandet i Sverige jämfört med övriga nordiska länder. Det är det som det egentligen handlar om.
- Det dåliga byggandet gör att det är näst intill omöjligt för en ung människa att få tag på en bostad. Därför föreslår vi nu ett antal åtgärder, tillsammans med bostadsmarknadens parter, för en bättre bostadsmarknad, säger Odell.

Detta är ingen liten fråga, det låter välvillig och det låter som ytterligare en lag. Ett litet papper som egentligen inte spelar någon större roll. Men så är inte fallet, så är verkligen inte fallet.  Detta är det senaste steget i högervridningen i Sverige, detta är ett systemskifte.

Borgerligheten refererar till EU och konkurrensreglerna och alltid velat riva upp allmännyttans bostäder och dess politiska funktion. Varför hade vi ingen fastighetsbubbla i Sverige i samma skala? För att den svenska modellen (även om jag själv tycker den är för mesig) fyller en social och ekonomisk funktion, den reglerar nämligen bostadsmarknaden och låter INTE skattepengar gå till att betala fastighetshajjar och spekulanters förluster (och inte heller får dom ta del av vinsterna).

Problemet med spekulanternas förluster ser vi tydligt i USA. Där är det arbetarklassen och medelklassen som nu får betala för deras girighet.  Eftersom deras hus inte längre är värda lika mycket som dom var och deras lån överstiger husens värde så kommer vi att se en historisk händelse i det stora landet i väst, miljontals människor kommer tvingas från sina hem. Men den amerikanska staten gick in och garanterade bankernas likviditet, för att garantera att det kapitalistiska systemet fortsätter fungera om än på ”life suport”.

Det västvärlden går igenom är att man TVINGAS att rädda bankerna, de som kallas för systemviktiga. För skulle bankerna gå under så följer det ekonomiska systemet efter. Vilket i sin tur ger alla revolutionärer världen över en tankeställare inte sant?

Fastighetsbubblor beror på att skulder som aldrig kommer att kunna betalas behandlas som tillgångar. Dessa används sedan som språngbräda för en långivningskarusell som växlar upp tusen till miljoner till miljarder till biljoner dollar i finansiella betalningsåtaganden. För varje år som går förflyttar sig finanssystemet längre bort från verkligheten. Att ta ett lån kan vara något gott, om pengarna som lånet ger tillgång till används till att bygga upp samhällets produktionskapacitet. Men problemet inom fastighetsmarknaden är att lånet blir en ersättning för produktiv verksamhet.

När fiktiva skulder behandlas som tillgångar blir tillgångarna i systemet ett enormt betalningsåtagande. En bubbla som byggts upp genom att sådana värdelösa tillgångar och växlats upp till svindlande belopp, kommer att spricka mycket fortare än den byggdes upp, i en kedjereaktion driven av en omvänd hävstångseffekt. Så fort en tillgång kollapsar, snabbar det på takten med vilken andra tillgångar kollapsar, och hela systemets kollaps. Kollapsen utspelar sig med olika hastighet i olika länder och under olika perioder, men inom ramarna för samma allmänna nedgång i den reala ekonomin.

Men jag kanske glider iväg från ämnet….

En framgångsrik modell för socialt och ekonomiskt hållbar bostadsmarknad är den svenska modellen med allmännyttiga bostäder. Det svenska systemet med kommunägda, allmännyttiga bostadsbolag har till uppgift att ge alla en rimlig bostadsstandard till överkomliga hyror. Bolagen drivs utan vinstsyfte och ger hyresgästerna möjlighet till demokratiskt inflytande.

Varningslamporna började lysa redan 2005  då man anmäldedet svenska systemet med allmännytta till EU-kommissionen av den europeiska fastighetsägareunionen (EPF). De privata fastighetsägarna menade att det svenska stödet med allmännyttan stred mot EU:s regler. Här är det tydligt att privata fastighetsägare försöker driva genom ett systemskifte på den svenska bostadsmarknaden via EU.

Det vore ett historiskt misstag att avveckla den svenska modellen om allmännyttan. Allmännyttans hyresnormerande roll ger förutsättningar för en fungerande bostadsförsörjning och bidrar till stabilitet på bostadsmarknaden. Inte minst visar erfarenheterna från den turbulenta fastighetsmarknaden under 1980-talet att allmännyttan representerar stabilitet och trygghet på bostadsmarknaden.

De kommunala bostadsföretagen klarade sig också förhållandevis bra under 1990-talets fastighetskris. Eftersom de inte var del av bostadsbubblan under 90-talet klarade de sig ganska helskinnade ur fastighetskrisen. De fungerade då som en stabiliserande faktor på en fastighetsmarknad i fritt fall!

Det som skulle hända om Odell och borgarna får som dom vill är att vi skulle få områden där de ”socialt missanpassade och fattigaste” tvingas bo. Eller ”Social Housing” som det kallas… Är detta vad vi vill ha? Allmännyttan är till för ALLA, hela befolkningen.

Detta är inte något papper som skjuts över ett bord, en obetydlig lag eller något som inte rör oss alla.

Detta är ett systemskifte och jag är rädd för att det kommer passera obemärkt.

Hur kan man inte se att en socialistisk politik är den enda lösningen?

Litet uppehåll igen

Idag kom fantastiska nyheter så jag kommer åka hem till Borås ett tag för att umgås med familj och vänner.

Jag kanske har lite tid över så jag kan skriva, men troligen så kommer jag göra staden osäker under helgen.

På återseende!

Vive le France! (ursäkta min franska)

Det var länge sedan det kom positiva nyheter från Frankrike om man ser till det politiska klimatet.

Men till och med jag är glad över att sossarna vann i söndagens regionsval. Men nu ska man försöka göra det man inte lyckats med under 2000-talet, nämligen att vinna det nationella valen.  Att det var knappt häflten av de röstberättigade som faktiskt röstade är dock oroande.

Hur står det till med den borgerliga demokratin? Sjunkande antal över hela världen visar många saker beroende på hur man väljer att se på det.

Människor kanske är trötta på politik? Bryr sig inte om vem som vinner, för alla är samma grå massa som trängs i mitten? Det är min tanke till den kommande C-uppsatsen att försöka undersöka detta mönster. Om man gav människor alternativet att man skulle få ha allt man har, det enda man inte fick var att rösta var fjärde år, skulle man bry sig? Förmodligen skulle de flesta svara med ryggraden och säga att demokratin är viktig. För de flesta ser demokrati och röstande som samma sak, det har mina samtal kring ämnet iallafall lett mig att tro.

Åter till Frankrike.

I socialismens vagga så har det vart högerpopulister som avlöst varandra med uttalanden och abnorma lagar. Sarkozy som åkte på ett nederlag i söndagens regionsval är väl en blandning av en kristdemokrat och en sverigedemokrat (eller frankrikedemokrat ).  Presidenten som under upproret (eller upploppet som media vill kalla det) så kallade han ungdomarna för slödder (han var inrikesminister vid tillfället), han som vill begränsa invandringen till högutbildade och skärpa straffet för ungdomsbrottslingar.

Det låter som en blandning av Hägglund och vad nu sverigedemokraternas ledare heter, eller hur?

Så det är skönt att det blåser lite vänstervindar i landet, det är något att glädjas över. För om vi kikar runt i Europa så sitter det förutom Sarkozy även en galen tant i Tyskland (jusste kristdemokrat, detta ständiga gissel) och i Holland, Österrike, Schweiz, Danmark och Belgien blåser de nationalistiska och fascistiska, rent av rasisktiska, vindarna starkt. Det gäller flera länder i Europa. Så mitt i detta hav av blåa gubbar och tanter så är det härligt med lite rött, även om det må vara socialdemokrater som knappt är röda utan mer turkosa….

Det kanske inte är i den franska revolutionens anda, men Liberté, égalité, fraternité, är fortfarande bland det vackraste som skrivits! (man behöver bara byta ut fraternité mot syskonskap, men det låter tyvärr inte lika coolt)

PS!!!! idag så gick de statligt anställda ut i strejk! Det är vackert, det är nödvändigt! Sarkozy vill höja pensionsåldern och sänka villkoren för arbetarna!

God natt!

Lite om PFLP och Palestina på måndgasmorgonen!

Först så vill jag länka till en intressant artikel i ETC där man pratar om RUT-avdraget och menar att det visst är till för det rika. Läs gärna den HÄR

Idag hade jag kunnat skriva om avtalsrörelsen och hur viktigt det är att facket visar cohones (stavning?) eller om Obamas sjuvårdsreform och hur dålig den faktist är mot hur det hade kunnat vara.

Nej det jag vill skriva om idag är Palestina.

*****

Det känns som att det finns en mättnad hos människor i västvärlden idag. ”Vi” är trötta på att höra om hur Israel bombar och torterar folk, eller om hur självmordsbombare exploderar. Det finns ingen som egentligen tror på fredsavtal mellan de båda folken längre, ingen som orkar gå på ytterligare en demonstration för frihet, rättvisa och ett enat Palestina.

Men det är denna mättnad, denna avskrämande mekanismen som är farlig, extremt farlig. För jag kan tänka mig att det är så folk kände när Hitler dödade Zigenare och judar, eller när Pinochet torterade och mördade folk i Chile. Det är när vi slutar att bry oss på riktigt som mänskligheten visar hur hemska vi faktist kan vara.

I Israel bygger man fler bosättningar och man försöker att ringa in al-Qud med betongfort och betongmurar (al-Qud är det arabiska namnet på jerusalem). Man kastar ut palestinska familjer från sina egna hem och låter judiska familjer ta deras plats. Västvärlden viftar på fingret och säger ajabaja, varvid Israel nickar och säger att dom ska bättra sig. Sedan säljer vi vapen och ammunition som används för att skjuta på och hålla palestinier utanför murarna.

Mitt i det palestinska kaoset av militanta islamiska partier och beväpnade gerillor till moderata västbackade partier finns ett parti som faktist står på Palestinas sida, som faktiskt vägrar acceptera det Israeliska oket eller det amerikanska. PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse på svenska) är marxist-leninister och är sekulära. Många äldre kanske känner igen namnet och det är för att organisationen blev världskänd (eller ökänd) efter ett par dramatiska flygkapningar i slutet av 1960-talet. PFLP är terrorstämplat av EU och USA, men FN säger att dom inte är terrorister.

PFLP har en figur som skulle kunna vara svaret på arabvärldens Che Guevara, men det som gör personen speciell är att personen är en kvinna!

Leila Khaled var med och kapade flygplan och hennes bild blev känd över hela världen. Nu är hon politiker i PFLP och sitter med i centralkommittén.  Och är då PFLP en litet parti som ingen egentligen bryr sig om? Nej det är vad man vill få partiet att framstå som, ett litet sekteristiskt kommunistiskt parti. Men kom då ihåg att den 15:e december (2009) så samlade man 50 000 människor i en demonstration som med röda fanor vajande visade sitt missnöje. Man har en folklig förankring, men man står emot det enorma förtryck som väst finansierar.

Längs med spillrorna på Gaza remsan finns palestinier som längtar och hoppas, som vill leva i fred och frihet. Men precis som Leila Khaled säger, så kommer det att krävas en väpnad kamp. EU och USA´s totala misslyckande med att medla fram en fred ger hennes påstående stöd. Efter varje fredsavtal expanderas Israels gränser, nya bosättningar byggs och betongmuren förstärks.

Men jag vill understryka att en avsky mot STATEN Israel inte är det samma som avsky mot folket judarna. Det är extremt viktigt att ha med sig, alltid. För ett hat mot ett helt folk är racism och det är så långt bort från vad jag försöker förmedla man kan komma. Tvärtom så har jag enorm respekt för de judar som inifrån Israel försöker förändra. Det är nästan så att deras kamp är svårare än PFLPs. Ett exempel är ”Anarkister mot Muren”. Ungdomar som försöker skapa debatt och motstånd (judiska ungdomar) genom demonstrationer och att säga emot alla krigshetsade larm.

Det finns alltid hopp, det finns alltid människor som försöker. Men det kommer alltid finnas de som vill att ”vi” ska känna mättnad, att vi ska förlora oss i vardagens lunk. Vi ska fokusera på vårt eget liv, individen är det viktigaste. Och för individen i Sverige är det förmodligen väldigt svårt att orka bry sig om vad som händer i Palestina eller Grekland.

Det finns saker i livet som måste vara viktigare än festen på helgen, som är viktigare än att se till sig själv. För om vi fortsätter att fokusera enbart på oss själva så kommer mänskligheten att ha förlorat. För är det inte då vår största styrka, att vi tillsammans faktiskt KAN förändra vår omgivning?

Godmorgon!

Fotboll + politik = Sant?

En liten kort historia som kunde vara mycket längre! För mer djupgående info och rolig läsning rekomenderas  Jimmy Burns bok : Barca, a peoples passion.

*****

För alla oss som njuter av fotboll så finns det flera lag som man tenderar att titta lite extra efter på text tv.

Ett av dom lagen är för mig Barcelona, och då inte för att Zlatan Ibrahimovic spelar där.

För dom som är lite intresserade av historia så är Barcelona och Katalonien väldigt speciellt. Under det spanska fascistiska styret så var Madrid och Franco fascismens och konservatismens bastion med Franco och kungahuset i täten. I Barcelona hade kommunister och anarkister sitt starka säte och efter inbördeskriget (och under) så blev det Real Madrid mot Barcelona på flera olika fronter.

När man ser en match med Barcelona så kan man se banderoller som säger ”Katalonien är inte Spanien”.  Och det finns en stor del katalaner som vill ha mer självstyre (precis som baskerna vill ha).

Man älskar fotboll i katalonien och man är även ganska separatistiska. Katalonien har spelat mot Argentinas landslag i fotboll t.ex och hade där med spelare som Carles Pyol, Xavi Hernandes och Bojan Krkic, alla stjärnor i Barcelona och i det spanska landslaget.  Man har anställt Johan Cruijff, den holländska legendaren som är otroligt hyllad och älskad i Barcelona. Det är inte bara för att han var en fantastisk fotbolls spelare utan för att han 1973 valde att skriva på för Barcelona efter att ha tackat nej till Real Madrid med motiveringen att han inte kunde spela för Real på grund av deras koppling till general Franco, som fortfarande var diktator i Spanien!

Cruijff har förutom att representera sitt eget Holland i landslags-sammanhang även representerat Katalonien. Det var i 1-1 matchen mot Sovjet på mäktiga Camp Nou.

Det katalanska fotbolls förbundet försöker bli FIFA medlem och skulle ju inte ha ett dåligt lag att ställa på benen, men det är något som är en dröm. Något som ordföranden Casals är medveten om. Men han säger ändå att det skulle vara en dröm för det katalanska folket och att han önskar att han var ordföranden som genomförde det.

***

Hatmötet är ett av det största idrotts evenemangen på jorden, och följs två gånger per säsong av miljontals tv tittare världen över. Men det kan vara värt att veta att det är mer än fotboll, det är utan tvekan politik!

Venezuela och Chavez

I brist på tid så publicerar jag en bra artikel från Proletären angående Chavez och TV-kanalerna.  Borgarna grät krokodil tårar och pratade om fri press och diktatoriska Chavez… här är en annan bild av situationen.

Från Proletären: 2010-02-03

Förbud mot Chavez-kritisk tv”. Så löd rubriken i Svenska Dagbladet förra veckan. Venezuelas socialistiska regering utmålas som fiende till press- och yttrandefrihet. Fakta om den ”förbjudna” tv-stationen RCTV ger en annan bild.

Mediestriden i Venezuela har pågått under många år. Då och då blossar den upp och blir en internationell nyhet. Striden handlar inte om att regeringen Chávez försöker tystar oppositionella medier eller inskränka yttrandefriheten.

Vad som hänt är följande:
Den 23 januari stoppades tillfälligt sändningarna från sex kabel-tv-stationer. Venezuelas nationella kommission för telekommunikation (Conatel) motiverade åtgärden med att stationerna bryter mot Venezuelas nya medielag, Lagen om socialt ansvar i radio och tv.

Lagen slår fast att medier måste definiera sig som nationella eller internationella. De som har ett utbud där minst 70 procent är producerat i och för Venezuela ska klassas som nationella och därmed underkastas demokratiskt beslutade lagar.

Conatel har efter en granskning funnit att 164 tv-stationer är internationella och 105 venezuelanska, vilket alla utom de nämnda sex kanalerna accepterade.

Ökänd kupp-tv
Den största och mest kända av de sex är Radio Caracas de Venezuela (RCTV). När den nya medielagen antogs lade RCTV till ”International” i sitt namn och hävdade stationen inte längre är venezuelansk.

Conatel ger en annan bild. Enligt myndigheten kan hela 94 procent av RCTV:s sändningar klassas som inhemska. Budskapet från Conatels chef Diosdado Cabello är kort och gott: Registrera RCTV som en nationell kanal, då kan ni börja sända igen.

RCTV vägrar. Stationen och dess ägare, mediekapitalisten  Marcel Granier, är ökända för stödet till högeroppositionen. Därför försöker RCTV frammana bilden av att en diktatorisk regering tystar en fri tv-kanal.

Sanningen är att RCTV är en av de mest demokratifientliga krafterna i Venezuela. Den var en av de viktigaste aktörer i försöket att störta den folkvalda regeringen i april 2002. Stationen sände om och om igen förfalskade filmklipp som visade hur president Chávez anhängare sköt mot oppositionella demonstranter. De medier som gav en annan bild stängdes med våld av kuppmakarna.
Earle Herrare, ledamot i Venezuelas nationalförsamling, säger till Radio Nacional de Venezuela att detta är en strid mot de mediekapitalister och andra ”som tror att de står ovanför staten, regeringen och det venezuelanska samhället… De tror att lagen gäller för alla venezuelaner utom de evigt mäktiga.”

Medielagen
RCTV har under de knappt åtta år som gått sedan den misslyckade kuppen fortsatt i samma stil. Allt från lögner till våldsuppmaningar kablas ut i syfte att underminera regeringen. Ett typiskt exempel är en intervju från 13 januari med Noel Álvarez, ordförande för företagarorganisationen Fedecamaras, också en av ledande krafterna i kuppförsöket. Álvarez förklarade att den politiska situationen i landet kräver en militär lösning, det vill säga en statskupp.

Problemet för RCTV är att stationen inte skulle kunna fortsätta att sända sådant, om den klassas som en nationell station. Hindret är den nya medielagen, skriven utifrån erfarenheterna från kuppförsöket och efterföljande våldsuppmaningar. Förutom kravet att viktiga meddelanden från regeringen måste sändas, innehåller lagen en begränsning av reklam samt förbjuder rasistiskt och sexistiskt innehåll. Men det värsta, ur RCTV:s synvinkel, är att den förbjuder sådant som uppmuntran till upplopp eller mord på presidenten. Ja, till och med det sistnämnda har förekommit i kanalens sändningar.

Nödvändig reglering
Att den venezuelanska regeringen ser det som nödvändigt att reglera medierna är fullt begripligt. Snarare kan man förvånas över att de privata medierna och dess ägare aldrig bestraffats för inblandningen i kuppförsöket.

Regleringen av medierna ska ses i ett större perspektiv. Den venezuelanska regeringen driver en medveten politik för att bryta en liten grupp mäktiga mediekapitalisters kontroll över vad venezuelanerna får höra och se.

I augusti 2009 fråntogs 32 radiostationer samt två tv-stationer sändningsrätten då de brutit mot medielagen. Också den gången anklagades Chávez för att strypa yttrandefriheten. Men vad den venezuelanska regeringen gjorde var att istället ge dessa stationers frekvenser till alternativa och lokala medier, som står på kö att få sända radio och tv. Omfördelningen av frekvenser till medier som drivs av folkliga organisationer betyder minskad makt för mediekapitalet, men ökad yttrandefrihet för folket.

Tillbaka till stängningen av de sex tv-stationerna. Den 27 januari hävde Conatel stoppet för fyra av dem då dessa presenterat nya dokument som visar att de bör klassas som internationella. Den nyheten har inte gett några rubriker världen över.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 5, 2010

Mycket att göra

Det är en vecka med mycket på schemat så jag har inte allt för mycket tid över för att blogga, T.ex ska jag vara modell idag för en fotostudio… jag har inte riktigt funderat ut om detta gör mig till en reklamens förkämpe än… det får vi väl se efteråt haha!

. Hoppas hinna med ett tag imorn dock!

Jag ska skriva en artikel för Proletären som publiceras i April ngn gång… lite kul.

Men om man är hungrig på att läsa sig rädd så är det bara att kika på t.ex Newsmill.se angående ”Jihad Jane” och titta på de andra artiklarna. Såg ni inte debatt igår kan ni ju kolla upp det på SVTplay.se det handlade om terrorism, yttrandefrihet och sånt… patetiskt dåligt som vanligt, men man måste höra borgarnas argument för att kunna bemöta dem!

Sedan kan ni kika på Expressens artikel om Plura HÄR… på tal om Kokain så kommer det i Kalla Fakta en dokumentär om koks på söndag…. Jag vet ju vissa som behöver kika på den!

Tja så länge!

Kamp lönar sig och lite om FN

För en månad sedan kom AD-domen (AD=Arbets Domstolen)  som gav arbetsköparen Liselott Lööf AB rätt på alla punkter, vilket inkluderade att utan förhandling ändra ett trettio år gammalt lönesystem. Men soparbetarna i Stockholm lät sig inte kuvas. Ett stormöte följt av tre veckors ”vild” kamp sopade bokstavligen bort lönesänkningen på 3-4000 kronor. Liksom resten av AD:s klassdom.

Sedan AD gått på arbetsköparnas linje, vilket sänkte sopgubbarnas löner med tre-fyra tusen kronor i månaden, beslutade de dagen efter på ett stormöte att ta kamp.

Tre veckor senare var arbetsköparna möra, kröp till korset och skrev på ett avtal utan lönesänkning. Dagen därpå avbröts maskningsaktionen genom ett stormöte. Ett skolexempel på facklig sammanhållning i kamp.

Trots motgångar i Arbetsdomstolen lyckas Stockholms sophämtare vända matchen och försvara sina intressen mot privata entreprenörer och kommunala upphandlingssystem.

Sådant är glädjande i dessa tider av privatiseringar, individualisering ch svankande av facken!

************

I FN cirkulerar ett officiellt dokument som syftar till att motsäga sig den 50 åriga blockaden mot Kuba av USA.  FN´s general sekreterare Ban Ki Moon fick dokumentet av Kubas representant i FN för att kunna delas ut bland medlemmarna. Det är en resolution som fördömer nyttjandet av av regulationer som strider mot internationell lag, som t.ex Helms-Burton Act och manar USA att avsluta blockaden.

(Helms-Burton Act är en lag som utöver den första som sträckte sig till bara Kuba, även inkluderar företag som handlar med olika Kubanska företag osv).

Detta är inte första gången Kuba vänder sig till FN, och man har även fått medhåll i FN. Men inget har egentligen gjorts för att knäppa USA på näsan. Kanske blir det en förändring nu? Förmodligen inte, men någon gång så måste även USA hålla sig till de regler dom själva använder för t.ex krig i Irak och Afghanistan?

8 Mars – Internationella Kvinnodagen

Då är det alltså den åttonde mars idag, kvinnornas egna dag.

Det är 100 års jubileum sedan Clara Zetkin och den socialistiska Andra internationalen instiftade denna dag i kvinnors ära.

Det pratas ofta i vänsterkretsar om Rosa Luxemburg, men inte så ofta om Clara. Clara var tillsammans med Rosa Luxemburg medlem i det socialdemokratiska partiet. Men hon kom på kant med reformisterna ledda av Eduard Bernstien och tillsammans med bland annat Rosa startar man sedan Spartacusförbundet för att sedan skapa KDP, det tyska kommunistiska partiet. (En mycket intelligent kvinna med andra ord).

Clara flyr sedan nazismen och ligger nu begravd vid Kremlmuren i Ryssland (Som då var Sovjet).

Men åter till Kvinnodagen.

Efter att ha tittat igenom dagens ledarsidor och besviket (och med ovanligt stor förvåning) så konstaterar jag att den åttonde mars inte är något man bryr sig om i ledarsidornas Sverige. DN pratar om våldtäkt och Aftonbladet om mammaledighet, men det är något som figurerar konstant i pressen, jag hoppades faktist på en ledarsida som tog upp dagen som fyller 100 år.

Det jag hittade var dock en ledarsida från igår på sydsvenskan.se.

Titeln Glöm Kvinnodagen är smaskigt provokativ och mycket riktigt är det något att fundera kring.

Inte för att jämställdheten ligger inom räckhåll. Tvärtom. Men jämställdhetsfrågor är alldeles för viktiga för att bara uppmärksammas lite pliktskyldigt en ensam kylslagen vårdag. Detta slags märkesdagar tenderar ju att bli föga mer än en dålig ursäkt för att inte göra något nämnvärt under resten av året.

En liknande symbolstrid gäller kvinnorepresentationen i börsbolagens styrelser.

Här har vi då borgerlighetens mantra och ständiga fallerande retorik. På inget sätt är den åttonde mars en märkesdag, det är tvärtom en dag som samlar kraft för kampen som fortsätter året om. Man behöver få ta plats, speciellt det offentliga rummet, där platsen ofta ockuperas av män och om man vill vara lite akademisk ”manligt strukturerade organisationer”.  Vad är nästa märkesdag som inte ”behövs”, 1:a Maj?

Sedan kommer vi till kärnfrågan för borgarna, kvotering. Här menar man att striden är symbolisk, precis som den åttonde mars. För den fria marknaden ska ju själv bestämma vem som ska sitta i styrelsen, och att kvinnor inte får vara med är pågrund av att dom inte är tillräckligt duktiga menar man. Man garderar sig dock genom att säga att i USA så tar kvinnor mer och mer plats eftersom dom ofta är mer utbildade, och i Sverige går vi i samma riktning. Men där har dom fel, för kvinnor har redan idag lika bra om inte bättre utbildning i snitt och detta syns inte bland de högsta posterna och mest lönsamma jobben.

Men här brister det i synen mellan socialister och liberala feminister. För en socialist så spelar inte könet någon roll, det är ändå en förtryckare. Medans för vissa falanger inom den feministiska rörelsen så är det precis detta som är det viktigaste. Kvinnokamp ÄR klasskamp, men att byta ut en förtryckare mot en annan bara för att det ska vara jämställt mellan förtryckarna är en debatt som är lika skrattretande som patetisk. Men som dock har fått folk att gå upp i varv.

I ledaren så citerar man Peggy Bruzelius som säger att lagstadgad kvotering vore en

”förolämpning mot de kompetenta kvinnor som sitter i styrelser”.

Även detta är liberalismens retorik. För det systemskifte som genomförts innebär att vi alla är konkurrenter, vi är individer som konkurrerar om jobb, partners och så vidare. Enligt denna tankegång skulle alltså en kvinna som kvoteras in i en styrelse per automatik vara okvalicifierad och inkompetent. Nu sitter jag inte i några styrelser men om jag hade en position att fylla och det är fem som söker jobbet, så tar jag väl den bästa för jobbet? Även om jag begränsats av att fem män inte kan söka positionen? Dessa fem kvinnor som söker jobbet har ju tagit sig dit på egna meriter och skulle förmodligen inte vara aktuella för jobbet om dom inte hade någon kompetens?

————————–

Vad är då den viktigaste frågan idag, detta 100 års jubileum?

För mig är det den kollektiva kampen. Att man ställer sig som en enad front och motsätter sig den individualistring som ständigt pågår. Tillsammans kan vi genomföra förändringar, bara tillsammans! I den kollektiva kampen kan man hitta lösningar på konkreta problem som våldtäkt, misshandel och akademiska problem som språkbruk osv. Klasskampen och kvinnokampen går hand i hand, för aldrig att högertanterna kommer gå med på mer än att få sitta med i maktens korridorer! Det som krävs är utan tvekan ett socialistiskt samhälle där vi ser varandra som medmänniskor och kamrater, istället för att ses som arbetskraft och konkurrenter.

Dock tror jag inte att parollen ”En för alla, Alla för en” kommer resas idag, men jag ska ner till stan för att ta reda på det!

Så idag så hedrar jag kvinnor världen över som kämpar och som lider och som förtjänar all uppmuntran och kärlek. Men på inget sätt innebär det att jag ställer mig bakom Antonia Axelsson eller klassförrädare som Wanja Lundby-Wedin.

Krisen i Grekland

Det är något som pratats om länge… Och på borgerlighetens ledarsidor så hyllar man Greklands beslut att spara för att klara EU´s ekonomiska gränser.

I Grekland är det nu kaos, beslutet att spara in pengar innebär att människor kommer förlora jobbet och har man turen att få behålla jobbet så pratas det om lägre löner. Varför är folk förbannade tro? Jo för att det är folket som får betala de giriga kapitalisternas kris. Man delar inte med sig av sina vinster, men förlusten den ska folket ta?

Det som vi får se på TV är självklart våld och stenkastande människor, det blir nyheter. Men anledningen skummas snabbt igenom. Det var tiotusentals greker som strejkade och demonstrerade (och fortfarande gör det) men fokus hamnar självklart på ”våldet”.

När det gällde strejk och demonstration var det PAME, alla arbetares militanta front, som samlade mest folk kring sig. De stora landsorganisationerna GSEE och ADEDY lyckades inte särskilt väl, vilket kanske inte är så konstigt då dom stödjer den socialdemokratiska regeringen.

Grekland har stora skulder och dessa måste saneras, säger makten i Grekland. Men varför tar man inte först pengarna från de rika som med sin girighet skapat ”krisen”?

Det som sker i Grekland är inte annat än en chans för borgarna att sänka löner, försämra sjukförsäkringssystemet och socialförsäkringen. Mitt i Greklands ekonomiska kris så privatiseras sjukvård och utbildning. Det där med kollektiv ska man ta bort, var man för sig. Förutom när det gäller att betala notan självklart. Då duger kollektivismen utmärkt.

Det som förvånat mig är att världen runt så har folket visat sitt missnöje på ett väldigt tyst och lamt sätt. Alla knorrade men det löstes genom att man skulle ”se över bonussystemet”. Det verkade pacificera oss i Sverige och andra länder. Men om man ser detta som en isolerad händelse är man väldigt fel ute. Historien visar oss att det är ett systemfel och att kapitalismen behöver kriser för att överleva. Det är just i dessa kristider som möjligheten för en progressiv arbetarrörelse att göra sig hörd. Men det är svårt i västvärlden där man fortfarande har mage att kalla socialdemokrater för röda och vänster.

Allt mitt hopp och all mitt stöd till det Grekiska folket, för deras kamp är vår allas!